Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

första upphof samt deras stora och väsentliga inflytande på nationernas kultur, civilisation och seder, första artikeln.»

»Och detta kallas blott ett par ord!» mumlade jag för mig sjelf, tänkande efter, om icke ändå en stackars konst-förvandt ibland nödgades läsa mer än en vanlig dödlig stode ut med.

Ändtligen kom biffsteken, hvilken befanns vara mycket seg, men dock möjligen kunde förtäras. Sedan jag spisat och liqviderat vid disken, ärnade jag gå, men, erinrande mig att jag glömt min Argus qvar på bordet, återvände jag dit, tog den och stoppade den i fickan.

»Aha, ni är en sådan som brukar stjäla tidningar på källarn!» hördes bakom mig värdshusvärdens röst.

»Hvad för slag!» ropade jag, vändande mig om, »stjäl jag tidningar?»

»Här bortknipes nästan dagligen det ena bladet efter det andra, utan att jag ännu lyckats komma öfver gernings-mannen,» fortfor värden, ställande sig i vägen för mig; »men den här gången har jag åtminstone fått tag i en, och den skall icke undkomma mig. Hvad var det ni stoppade hos er?»

»Är herrn tokig?» frågade jag; »det var ett nummer af Argus, som jag hade med mig när jag kom in.»

»Det är det vi ska se,» yttrade värden och började leta på bord och stolar, utan att finna hvad han sökte.

»Och ni förnekar fortfarande att ni tillgripit tidningen?» ropade han.

»Ja, det gör jag visst,» svarade jag, »det är inte en timme sedan redaktören sjelf egenhändigt gaf mig den.»

»Ni ljuger snällt vid era år,» förklarade värden; »men ansigtet förråder er, ni blir röd som en kalkontupp.»

»Då måtte det vara återskenet från er egen näsa,» svarade jag.

»Talar ni i den ton!» ropade Lindbergson med en ryslig grimas och fattade mig i kragen.

Jag var ej sen att göra detsamma med honom, och på det sättet dansade vi omkring i salen. Temligen öfvad i detta slags dans, satte jag en s. k. »käringfot» för traktörens ena ben, så att han föll till golfvet, hvarefter jag tog mitt knyte och sprang ut. Men efter mig sprang traktören, ropande med full hals: »Ta’ fast tjufven!»

Utkommen på gatan, stannade jag genast för att icke »taga sak på bak», som det heter. Sålunda fick mig åter