Sida 123
Ett epigram och ett glas svagdricka
»Lyckliga ostl» förklarade Högqvist. »Efter du nu är ledig, så kan du genast gå in vid hofsekter Berggrens teater. Syster Emilie, som i två år varit hos honom, återkom i går och har ånyo tagit engagement vid kungl. teatern, der hon, som du vet, varit elev. Hon har i kommission att engagera sujetter åt Berggren. Skynda genast till Emilie, så att ingen förekommer dig! Nästa höst blir också jag ledig, och då träffas vi. Det skall hin springa kring källar-borden i blått förklä’ och slå i supar åt brackor, när man kan slå puder i en verldl»
Efter några minuters förlopp var jag hos Emilie Högqvist, hvilken då med sin mor bodde i ett hus vid den s. k. »Brända tomten» i sjelfva staden. Hon hade för sin person ännu blott ett enda litet och ganska tarfligt möbleradt rum, men den furstligt möblerade våningen lät dock icke länge vänta på sig.
Jag hade på fem år icke sett Emilie, och när jag nu återsåg henne, var hon vid ungefär min ålder, eller nitton år, men jag fann att rosen hållit hvad knoppen lofvat. Jag stod alldeles betagen vid åsynen af den långa, smärta gestalten med den fina ansigtsovalen och en mun, vid hvars rosor glädjens eljest så flyktiga fjäril tycktes för evigt ha fäst sig, och det rika bruna håret, som för tillfället i lockar föll utefter skuldrorna, och de oförlikneliga blå ögonen, som tycktes kunna befalla både öfver himmel och afgrund.
Jag helsade henne från broder Jean och erinrade henne om vår förra bekantskap. Minnesgod, hade hon icke glömt något, utan skrattade godt åt det öde, som under min skoltid hemsökte mina teaterdekorationer.
»Men jag skall nog hålla mitt löfte,» försäkrade hon; »ni skall en gång få den recett jag lofvat er.»
»Ack, gif mig hellre ert förord till en plats vid Berggrens teater!» bad jag och omtalade för henne mitt beslut att bli aktör, äfvensom den närmaste anledningen dertill.
»Men hvilka roller tror ni er då kunna utföra?» frågade hon, tagande på sig en viss kännaremin.
»Alskareroller,» svarade jag djerft, tack vare det förrädiska dricksglaset på Norges Vapen.
Den unga aktrisen mönstrade mig från topp till tå, och vid den tiden kunde jag uthärda en mönstring och det af hvilken som helst. Jag räknade, som jag nyss nämnde, blott
Källa: Project Runeberg ·