Sida 137
Min första debut
min vackra figur, och man vet hvad en sådan betyder på scenen. Med ett ord, det kunde icke slå fel, att jag skulle lyckas, blott jag finge försöka.
En dag utdelades rollerna till ett fem-akts skådespel, en af de der många riddarpjeserna, som den tiden gåfvos så mycket, och då fick ändtligen äfven jag en roll. Den var på ett halft ark skrifpapper, följaktligen i minsta laget, hvilket ovilkorligen framkallade en djup suck ur mitt bröst.
»Var lugn, herr Ekström!» uppmuntrade mig direktören; »rollen är icke stor, men den fordrar påpasslighet och mångsidighet.»
Något lugnad deraf, skyndade jag hem och tog min roll i närmare ögonsigte. I första akten var jag med såsom kapten vid den kungliga lifvakten, åt och drack med den, men hade ingenting att säga. Med en suck vände jag bladet och fann, att jag i andra akten var prior i ett kloster och stämde in i munkarnes kör, men hade för resten ingenting att säga. Ånyo suckande, kastade jag en blick på tredje akten. Denna akt börjar jag visserligen och beträder scenen i spetsen för en mängd upproriska, men blir såsom den förste i ordningen genast nedhuggen af hjelten i pjesen och har naturligtvis sedan ingenting att säga. I fjerde akten var jag alls icke med, men med direktörens egen hand stod i rollen skrifvet: »Herr Ekström sufflerar i fjerde akten.» Slutligen kom jag till den femte. Der är jag åter med och den gången såsom konungens öfverhofstallmästare, och tänk! der hade jag ändtligen något att säga. Jag inkommei* nämligen i sista scenen och säger:
»Hästame ä’ sadlade»,
hvarefter jag genast går. Detta var alltsammans. De.t kunde visst vara möjligt att rollen, såsom direktören påstod, fordrade »påpasslighet och mångsidighet», men att i en femaktspjes icke ha annat att säga än att »hästarne ä’ sadlade», kan det kallas en roll att debutera uti! Jag slängde rollen i väggen, begaf mig genast till direktören och bad att få slippa detta parti.
»Hvad har herrn att klaga öfver?» ropade direktör Berggren; »herm är kapten vid den kungliga lifvakten, prior i ett kloster, anförare för de upproriske och slutligen kunglig öfverhofstallmästare. Herrn har icke mindre än fyra karakterer att återgifva och får dertill sufflera både
Källa: Project Runeberg ·