Sida 138
Min första debut
konungen och drottningen. Är det inte vackert att böria med det?»
Jag måste qväfva min harm och underkasta mig mitt öde. Det ledsammaste var att jag, som redan gjort åtskilliga rätt goda bekantskaper i Karlstad, tack vare^nkefru räntmästaiinnan, hvilken visade mycket deltagande för mig och flere gånger bjudit mig hem till sig, helt otvetydigt låtit dem och andra förstå, att jag skulle debutera i en större roll. Den välvilja som visades mig af flere familjer hade väckt mina nya kamraters afund, en känsla som jag var nog obetänksam att onödigtvis uppröra genom att i tid och otid skryta med mina »förnäma relationer».
Emellertid fortgingo repetitionerna på det stora romantiska skådespelet, och det undgick icke min uppmärksamhet för hvarje gång jag i slutscenen af femte akten uttalade orden: »hästarne ä’ sadlade», att både direktör och sujetter drogo på mun. börmodligen ansågo de mig genom denna roll bestraffad för mina stora pretentioner. Voro de ord jag hade att säga få, så voro anmärkningarna mot det sätt hvarpå jag sade dem desto flere. Än uttryckte jag mig för vårdslöst, än för högtidligt, aldrig var jag direktören till lags. Jag svor i mitt hjerta ack och ve öfver sadlar, hästar och teaterdirektörer; jag fick icke ens i mina drömmar fred för dem.
Dagen för representationen var inne. Jag såg mitt namn på affischen jemte de öfriga medspelandes: »En öfver-hofstallmästare spelas af herr Ekström.» Det brukar vara angenämt att första gången se sitt namn i tryck; men jag vet icke hvad jag velat gifva, om mitt namn den gången icke stått på affischen. Mina vänner och gynnare i staden, som sågo mitt namn på affischen, skulle komma dit, naturligtvis i tanken att jag hade en mera maktpåliggande roll, men då icke få höra annat än de fördömda orden: »hästarne ä ^ sadlade». De svåra stunder jag haft som barn syntes mig ett intet mot de obehag jag nu skulle få röna.
Pjesen gafs för fullt hus, och herr Berggren, hvilken utförde hufvudrollen, applåderades flitigt och framropades mellan hvarje akt. Äfven några andra sujetter rönte prof på publikens bifall eller uppmuntran. Hvad mig beträffar, så hade jag som kapten för lifvakten frossat vid ett bord, fullt af skinkor, stekar och krokaner, allt af måladt papp, och såsom prior stämt in i munksången samt blifvit såsom
Källa: Project Runeberg ·