Sida 139
Min första debut
rebellchef ordentligen nedhuggen, hvarefter jag nedstigit i
— ett helvete vintertiden, kalladt suftlörluckan, hvarifrån jag åter uppstått efter fjerde aktens slut och iklädt mig öfverhofstallmästare-uniformen. Jag hade åtminstone den trösten att få ikläda mig en grann kostym, som, efter hvad jag tror, klädde mig särdeles väl.
Femte akten började och gick med samma framgång som de föregående. Något orolig stod jag i kulissen, väntande på min replik, ty antingen man har litet eller mycket att säga när man första gången skall tala på scenen, klappar hjertat något raskare än vanligt. Slutligen kom sista scenen, och jag hörde min replik, hvarvid jag skyndade in på scenen, och sedan jag bugat mig för det kungliga paret, utsade jag med en stämma, den jag bjöd till att göra så klar och välljudande som möjligt, det lilla jag hade att anföra.
Men knappt hade jag slutat, förrän det muntraste skratt utbredde sig öfver salongen, hvarpå dundrade en bifallssalva, som aldrig ville taga slut. Förvånad och icke begripande hvad allt detta betydde, lemnade jag genast scenen, såsom rollen föreskref. Men utkommen i kulissen, mötte jag mina kamraters leende ansigten.
»Lycka till!» ropade de till mig; »in med er! Hör ni inte, att man ropar in er!»
Antingen jag nu i min obeskrifliga förvirring tog af mig sjelf ett steg in på scenen eller blef af någon knuffad ditin, nog af, jag befann mig ånyo öga mot öga med publiken. En ny skrattsalva och en ny åska af applåder, starkare än den första. Alldeles hufvudyr, raglade jag ut i kulisserna.
»Lycka till! Lycka till!» ropade fortfarande mina kamrater.
»Lycka till!» instämde äfven direktören, som efter ridåns fall närmade sig mig; »ni klagade öfver er obetydliga roll, men mången som haft roller på femtio ark har icke skördat hälften af era lagrar, fast ni blott hade ett par ord att säga.»
Allt var mig likväl en gåta. Mina kamrater sågo för glada ut under sina lyckönskningar — något som vanligtvis icke är fallet vid andras triumfer. Detta gjorde, att jag började misstänka, att det icke stod alldeles så rätt till med min triumf. Men det kunde ju vara en möjlighet, att
Källa: Project Runeberg ·