Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

andra och bättre jern i elden. Följaktligen hade jag icke fäst någon synnerlig uppmärksamhet vid en ung flicka vid namn Cecilia Duvander, hvilken helt nyligen kommit från landsorten och gått in vid vår teater. Dock hade jag hört anmärkas ett visst mystiskt förhållande med henne. Inackorderad hos en tarfligare familj, visade hon sig sällan ute och då alltid med ett tätt svart flor för ansigtet. Hon hade ännu icke debuterat, men fått några roller att instudera, hvarför hon sällan behöfde inställa sig på teatern. Men jemväl då föreföll det kamraterna, som vore hon något rädd för att äfven för dem visa sitt ansigte. Man påstod dock, att hon såg ganska bra ut och var välväxt samt att hennes blick, när man lyckats uppsnappa den, var »strålande grann», såsom orden föllo sig. Hennes toalett, något som i första rummet mönstras af fruntimmer, var enkel, men ny och väl vårdad. Emellertid hade hennes tillbakadragna eller slutna väsen vid teatern förskaffht henne tillnamnet »den heliga Cecilia».

Hon syntes med nöje och tacksamhet mottaga den plats jag tillbjöd henne i mitt åkdon.

»Men,» frågade hon något orolig, »är det nödvändigt att resa i sällskap med de andra?»

»Visst inte,» svarade jag, »det är först om fyra dagar vi behöfva vara i Askersund och kunna gerna resa en half dag senare än den öfriga personalen.»

Emellertid förorsakade mig min dam ett oväntadt bekymmer. Jag tyckte mig icke gerna kunna bjuda henne på de vanliga åkdon, som kungl. skjutsordningen finner beqväm-liga för resande. Det är en betydlig skilnad mellan landsortsteatern nu och förr, och icke minst hvad beqvämligheten angår. Förr hörde ett eget åkdon till undantagen; nu är det tvärtom. Sjelf skulle jag utan betänkande bestigit den s. k. rapphönan och, som jag tror, icke heller gjort mig mycket omak för någon annan dam af truppen; men den nu ifrågavarande syntes mig alltför fin för det omålade och ofjädrade fortskaffningsmedlet, och efter mycket besvär lyckades det mig slutligen få köpa på kredit en uråldrig gul schäs, hvars på ståndfjädrar hvilande korg jag försåg med en kur af vaxduk, som borde någorlunda skydda mot vind och regn.

Tidigt morgonen derpå satte sig truppen i rörelse på vägen tiil Kristinehamn med sin direktör i spetsen, men