Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

»Jag tror, att allt skall vara slut om en timme.»

»En timme!» upprepade jag; »om en half timme har jag min häst framme för att bege mig af så tidigt som möjligt.»

»Godt! Vi måste då se till, att det blir slut innan dess,» lugnade mig länsmannen; »saken synes mig för resten så klar och ostridig, att den snart bör vara utagerad här.»

»Jag går in i hållstugan för att säga till om litet foder åt mina hästar,» underrättade assessorn, »och sedan kommer jag ner för att öfvervara ransakningen.»

Efter dessa ord aflägsnade han sig. Jag skyndade in till min vackra reskamrat och underrättade henne som hastigast om orsaken, hvarför jag på en stund nödgades lemna henne allena, en underrättelse som gjorde henne mycket ledsen och följaktligen ännu mera kär för mig.

»Dröj inte länge, goda Viktor,» hviskade hon, »jag får ingen ro förrän vi lemnat detta ställe... hvarje minut utan dig är en evighet!»

Lycklig och förtjust, kysste jag hennes hand och skyndade efter länsmannen in i ett hus, några hundra alnar aflägset från hufvudbyggnaden. Det kan icke vara min mening att referera något af den ifrågavarande brottmåls-ransakningen. Nog af, länsmannen höll ord, och allt var slut inom en half timme. Glad att så snart vara befriad, skyndade jag tillbaka. Men just som jag satte foten på sjelfva gården, mötte jag assessorns kalesch i full fart derifrån. Jag hörde ett rop inifrån kaleschen, hvars lädergardin med två glasrutor var nedfälld. Rösten tycktes mig bekant, och jag vände mig om, skådande efter vagnen. Då såg jag en fin hand sticka ut från sidan af det bortilande åkdonet och ifrigt vifta med en hvit näsduk.

En sådan hand har ingen assessor, bure han än alla verldens riddarordnar, tänkte jag och rusade med beklämdt hjerta in i gästkammaren. Jag sökte min reskamrat, men fann i stället för henne ett bref, hvilket jag genast ref upp. Det första som mötte mina ögon var en fruntimmers-ring med en diamant uti, densamma jag sett på min reskamrats finger, vidare en sedel på femtio riksdaler riksgälds och slutligen några rader, skrifna med karlhand af följande innehåll:

»Det fruntimmer ni haft den artigheten att ledsaga återvänder i skötet af den familj, som hon obetänksamt