Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

ovilkorligen ville tala med mig angående poströfveriet. Sedan jag stängt dörren och hört rigeln inifrån skjutas till, följde jag gästgifvaren upp till länsmannen, hvilken mottog mig särdeles artigt, berömde mig för mitt mod och min rådighet samt förespeglade mig en stor belöning från kungl. postverket. Efter några minuters samtal, hvarunder jag gaf honom de upplysningar han äskade, bad han mig vara sig följaktig öfver gården till den lokal der fångarne skulle förhöras, hvartill jag också samtyckte.

Utkomna, sågo vi en kalesch med kusk och herrskaps-hästar svänga in på gården och strax derefter en medelålders herre stiga ur kaleschen.

»Ah, herr assessorn!» utropade länsmannen och hastade mot den nykomne, med hvilken han började ett samtal, som, efter hvad jag kunde uppsnappa, jemväl rörde äfven-tyret på landsvägen. Efter en stund gaf han mig ett tecken att närma mig.

»Jag får här för herr assessorn och riddaren presentera den unge käcke mannen, som vi ha att tacka först för det att posten räddades i går afton och sedan för det att vi ha skurkarne inom lås och bom... Det är herr Ekström, skådespelare vid Berggrens teater.»

»Ekström!» upprepade assessorn, mönstrande mig från topp till tå med en högst besynnerlig blick; »Ekström, skådespelare vid Berggrens trupp!»

»Ja, herr assessor,» sade länsmannen.

»Jag har så nyligen gått in vid teatern, att mitt namn inte gerna kan vara bekant,» tilläde jag.

»Har herrn tillbragt natten på gästgifvaregården?» frågade mig assessorn med en för mig oförklarlig häftighet.

»Ja, det var för svårt väder att fortsätta resan,» svarade jag.

»Det var ett mycket svårt väder,» medgaf assessorn, utan att upphöra att skarpt fixera mig; »men,» tilläde han, »då vet väl herrn ... då har väl herrn ...»

Han tystnade tvärt, liksom hade han närmare besinnat sig, och han vände sig i stället till länsmannen.

»Jaså, poströfrarne äro redan gripna,» yttrade han.

»Och i godt förvar,» försäkrade kronans tjenare, »och jag tänker just nu börja ransakningen med kanaljerna. Kanske det roar herr assessorn att vara närvarande?»

»Hvarför icke, om det bara inte drar för långt ut.»