Sida 204
Talang och hjerta
Jag hade velat kyssa dessa fuktade glas, och jag tyckte att rummet upplystes som af tusen lampor.
Middagstiden följande dag var jag hos Emilie Högqvist. Hon var borta, men kom snart hem. Hon syntes djupt upprörd.
»Jag kommer derifrån,» sade hon, »och tack för det ni visade mig dit! . . . Himmel, hvilken fattigdom, hvilket elände! Men på samma gång hvilken försakelse, hvilken dygd! . . . Denna flicka är för mild för att vara vid teatern. De mildaste bli de olyckligaste. Man måste ha näbbar och klor för att reda sig der . . . Jag tager henne derifrån och drar försorg om hennes framtid. Måhända förloras en talang, men ett hjerta räddas. Hon skall bli lyckligare än jag.»
Och Emilie Högqvist höll sitt löfte. Amor blef lyckligare än Afrodite.
*
Källa: Project Runeberg ·