Read Runeberg

Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

Originalsida 206
Originalsida 206
Originalsida 206
Originalsida 207
206–207

Sida 206

Ett spektakel utom ridån

»Död? Generalskan är då enka?»

»Måtte väl det!»

»Och hur länge har hon varit enka?» frågade jag allt nyfiknare.

»Anda se’n generalen dog, ha-ha,» svarade den oefter-rättlige kusken.

»Hvem var det äldre fruntimret hon hade med sig?»

»Det angår mej inte.»

»Hvar bor fru generalskan?»

»Det angår inte herrn!»

Jag vände den ohöflige kusken och hans ekipage ryggen och begaf mig till teaterhuset.

»Generalska,» mumlade jag tankfull.

Mycket kan hända under loppet af några år. Det kan ha sina sidor att under den tiden befordras från subaltern till general, så framt man ej är af kunglig börd. Men att i en handvändning bli generalska, det har man nog exempel på, och hvarför skulle det vara omöjligare för »den heliga Cecilia» än för någon annan! Ty det var verkligen hon, min reskamrat mellan Karlstad och Spånga gästgifvaregård, och som jag icke sett sedan den der morgonen på gästgifvare-gården. Under hela den tid, som låg mellan skilsmessan och återseendet, begge lika oväntade, hade jag med Berggrens trupp för det mesta vistats i rikets sydligare provinser och icke hört det ringaste af mina bekantskaper i Vermland. Den »heliga Cecilia» hade alltför väl kunnat hinna bli gift, och gift med en general, en gammal general naturligtvis. Också ett martyrskap, men värdigt ett helgon, en kanoni-sering i dubbel bemärkelse, om man så vill. Korståget hade dock varit kort, efter hvad jag nyss fått höra, och hon blef icke mindre betydande som enka. Ingen general har så talrik stab som en ung vacker generalska, och blir hon enka, växer staben till i oändlighet, en hel verld blir hennes militärdistrikt. Himlen vete, om det gifves någon pikantare varelse här i verlden!

Under dessa funderingar trädde jag in i min loge på första raden och intog min plats på första bänken.

Salongen var öfverfyld och ridån redan uppgången; man befann sig midt i första akten af Aubers verldsbekanta operett Fra Diavolo. Sällström hade i titelrollen en af sina mest lysande aftnar. I logen till venster om min och mig så nära, att min rockärm snuddade vid hennes sammetsmantilj, satt

Källa: Project Runeberg ·