Sida 207
Ett spektakel utom ridån
ett fruntimmer i dyrbar toalett. Men som hon hade sitt ansigte vändt åt scenen, såg jag först endast baksidan af hennes hatt af hvitt siden med en deröfver svajande hvit plym, hvars spets skiftade i blått. Men vid ett tillfälle råkade hon vända sitt ansigte åt det håll der jag satt, och då möttes ånyo våra ögon, ty det var hon ■— återigen hon, som den oförklarliga slumpen gjort till min granne på spektaklet. Blixtsnabbt vände hon ansigtet från mig, men dock icke så hastigt, att jag icke innan dess hann märka hur hennes ansigte skiftade färg, och äfven om jag icke sett det, skulle jag af den våldsamma häfningen af hennes barm lätt slutit till det obehag hon erfor af sitt oförmodade sammanträffande med min person. Jag hade dock haft den grannlagenheten att icke låtsa om någon bekantskap, den artigheten att •— icke helsa på henne. Hon borde, tyckte jag, hålla mig räkning för det.
Den intagande värdinnan på värdshuset i Terracina, hvilket parti då utfördes af Henriette Widerberg, höll som bäst på att sjunga sina den tiden så populära kupletter, som börja med:
»Se dit åt klippans branter !
Den stolte höfdingen står der,» etc.
och hvaruti hon för Fra Diavolo, hvilken är förklädd till italiensk markis, skildrar dennes banditbragder, till hvilka äfven höra hans förförelsekonster mot det täcka könet.
När hon slutat, svarar Fra Diavolo på .samma melodi:
Mitt barn, man kan sig irra,
Ty ryktet öfverdrifva plär.
Hvem vet om hvad som talas här Af honom öfvadt är!
Att grannarne förvirra Man ofta röfvarn skyller på,
När mången älskare ses nå Sitt mål inkognito.
Darren!
Skalkar äro de alla,
Hvarenda kan man kalla Diavolo! Diavolo! Diavolo !
Under sången sneglade jag oförmärkt på min sköna granne och fann henne i högsta grad orolig och sittande som på nålar. En gång slungade hon mot mig en harmsen
Källa: Project Runeberg ·