Sida 232
Marmorbruden
kusk, ty han gjorde mig ungefar samma fråga som grefven. Äfven han hade varit på spaning, men, som det tycktes, lika förgäfves.
Bror Jean omtalade, att han några gånger hos sin syster sett samme grefve G** och för kort tid sedan varit vittne till ett häftigare uppträde dem emellan, hvilket slutat så, att Jeans syster bedt grefven från den stunden aldrig förnya sina besök. Broder Jean visste ingenting om orsaken till denna osämja; men sedan den sålunda afvisade aflägsnat sig, hade systern yttrat om honom:
»Denne man är ett bevis på, huru man kan åtnjuta allmänt anseende, utan att förtj ena så mycket som en hunds tillgifvenhet.»
Vi fortsatte emellertid vår färd, men som drifvorna på vägen oupphörligen tillväxte, så gick det ganska trögt, ehuru vi hade två raska hästar för kursläden. Bror Jean suckade vid tanken på, att det möjligen kunde åtgå tvänne timmar, innan vi uppnådde nästa gästgifvaregård. Han hade aldrig så god aptit som när det snöade, försäkrade han.
»Du tycker det går långsamt för oss,» yttrade jag; »men hvad säger du om den der släden framför oss? Den har riktigt stannat i stöpet.»
»Det måtte vara ett mjölkbud på hemvägen från staden,» yttrade bror Jean; »jag ser tydligen ett par stora mjölkflaskor bakuti. Mjölkmat är annars just inte i min smak. Men hör på du, känner du en dryck som kallas doktor? Den består af en tredjedel mjölk och två tredjedelar konjak och skall vara mycket bra mot andtäppa, så påstod stadsmajor Lund som dog i fjolas.»
I detsamma voro vi vid sidan af mjölksläden. Min blick föll på den stackars hästen, hvilken syntes uppgifven af trötthet. Han böjde sitt hufvud djupt till marken, och det stod som imma omkring honom.
»Det var hin till mjölkbud!» anmärkte bror Jean; »siden-hufva med qvarterslånga spetsar och pelsverk af hermelin!»
Min blick sökte nu släden, och jag varseblef i denna två qvinspersoner, af hvilka den ena, en gumma i allmogens vanliga drägt, stretade med tömmarne, under det att den andra, hvars toalett väckt bror Jeans uppmärksamhet, satt orörlig, med ansigtet doldt i väderhufvan. Jag höll genast med min släde, gaf min kamrat tömmarne, steg sjelf ur och närmade mig den andra släden.
Källa: Project Runeberg ·