Sida 241
General Hård
Detta ökade min oro. Jag hade flere än ett skäl för att tidigt komma från Upsala. Som läsaren känner, hade mitt sällskap ökats med en person, den olyckliga grefvinnan G**, hvars räddande försyn jag gjort till min uppgift att vara. Jag hade beslutit föra henne från Upsala, men hvart? Det visste jag ej. Dock tror jag icke min mening var att engagera henne vid Berggrens teater. Jag hade endast tänkt på att, sedan jag i en vanlig bondsläde packat ner bror Jean, den stackars damen kunde inlogeras i kursläden bredvid mig. Resten hade jag öfverlemnat åt en mäktigare försyn.
Hittills hade allt gått väl, tyckte jag. Den i min tanke särdeles lyckliga uppgiften om den unga debutanten från Gefle, bror Jeans medvetslösa tillstånd, hvilket den gången kom mig väl till pass, allt hade gått mig förträffligt i hand, och första akten var utspelad. Men det började trassla in sig redan vid begynnelsen af den andra. Klockan gick på sju, och inga hästar syntes. Jag började misstänka, att gästgifvarens och hållkarlens försumlighet vid detta tillfälle hade en annan grund än vanlig likgiltighet eller sömn-aktighet. Min misstanke var alltför väl grundad.
Slutligen några minuter efter sju visade sig både hållkarl, skjutsbonde och de tre hästar jag beställt. Efter stort besvär lyckades jag få bror Jean klädd och nerburen i släden, der han snart ånyo inslumrade. Derefter knackade jag på grefvinnans dörr och underrättade henne om att allt var i ordning. Klädd och efter att ha väntat i tvänne timmar, kom hon ut. Jag slöt väderhufvan omsorgsfullt kring hennes ansigte, bjöd henne armen och förde henne utför trapporna ned på gården.
Men vi hade icke tagit många steg, då jag kände min arm krampaktigt tryckas af min dams hand och hörde hennes läppar konvulsiviskt framhviska:
»Jag är förlorad 1 Spring, spring till general Hård och ...»
Mer hann hon icke yttra, ty i detsamma närmade sig tvänne personer, i hvilka jag vid den späda daggryningen igenkände grefve G** och en som tycktes vara hans betjent.
»Min gunstig herre 1» yttrade grefven till mig halfhögt, men med en stämma som darrade af vrede; »ni lägger er i saker som icke angå er, och det kan en dag stå er dyrt, jag hittar er nogl»
Bilder ur verkligheten. III. 16
Källa: Project Runeberg ·