Sida 245
General Hård
»Hvad roll har ni deri?»
»Jag har icke uppträdt i den pjesen.»
»Skada! Ni skulle, tycker jag, passa bra för den unge riddaren, hvars dam, den sköna Laura, tyrannen Leon bortröfvar.»
Jag såg på generalen med stora ögon. Jag visste ej, hur jag skulle förena skämtet på hans mun med tårarne i hans ögon.
»Lugna er!» sade han, liksom han förstått mig; »jag skall spela den gamle Fernando, jag, och hjelpa er att rädda Laura, såvidt möjligt är . . . Jag känner till några trådar i den här intrigen, och konsten är blott att få dem i sin hand . . . Men ett får jag allvarligen lägga er på sinnet,» tillade generalen; »riddaren får aldrig sin Laura åter; han måste djupt i sitt bröst bevara hvad han vet om henne, han måste betrakta henne som bilden i en dröm. Såsom det går till på teatern, går det sällan till i verkligheten, och nu god morgon, min unge vän, och lycka till på resan!»
Han vinkade vänligt med handen. Jag bugade mig och gick. I yttre rummet mötte jag Anderson, som kom med generalens kläder öfver ena armen. Han gaf mig en vresig blick. Förmodligen ansåg han mig vara skulden till att hans dagsverke börjat tidigare än vanligt.
Så lemnade jag omsider Upsala.
*
Källa: Project Runeberg ·