Sida 249
Mellan tvänne eldar
»Mycket hedrande, men mycket förundransvärdt,» anmärkte jag; »antingen är det stor brist på dansande kavaljerer här i sta’n, eller har någon god menniska rekommenderat mig. Det är kanske du?»
»Nej, men det faller mig något in. Det lät verkligen som hade någon rekommenderat dig.»
»Och hvem kan det vara?»
»Jag tror nästan det var ett resande fruntimmer som önskade träffa dig.»
»Ett resande fruntimmeri» upprepade jag, tänkande på henne jag nyss träffat i domkyrkan, ehuru otroligt det var.
»Välkommen då precis klockan sju,» yttrade min vän; »svarta kläder och hvit halsduk, det förstås, och hvita handskar, inte desamma du hade som älskare i Sannljugaren. Handskarne du begagnar höra bestämdt till de äldre inventarierna vid Berggrens teater.»
Min vän gick. Jag kunde på en god stund icke komma ur stället af förvåning. Men på bestämd tid eller precis klockan sju var jag på Östrabo, så heter biskopsgården, belägen utom stadens östra port och endast genom en allé skild derifrån.
Min vän, den unge skolläraren, hade den godheten att presentera mig för biskopen och biskopinnan. Detta skedde ungefär på samma gång en hel hop andra gäster, mer eller mindre bekanta i huset, helsade på värd och värdinna, så att blott en liten del af deras välkommen kom mig till godo. Visserligen hade jag smickrat mig med att biskopen skulle känna igen en person, som han nyss talat med och hvilken på köpet väckt hans munterhet, men han tycktes ej göra det, och jag undrar icke det ringaste på det. Äran att en gång få vistas under Tegnérs tak, vara gäst hos honom var redan alltför stor för mig, och jag tyckte att öfver mig, liksom öfver alla de andra, föll ett sken af högtidlighet. Att få vara, om också blott för en enda gång, en af de allra minsta drabanterna kring denna stora stjerna borde vara nog för hvem som helst. Jag kan icke erinra mig, att jag någonsin kännt mig så stolt och lycklig som jag kände mig denna afton.
Jag kastade en utmanande blick både på kavaljerer och damer. De förra bestodo till det mesta af prester och skollärare. Det skulle vara en dålig aktör som icke slår en prest eller skolmagister ur brädet, tänkte jag. Der funnos äfven några yngre officerare, men i civila kläder. En militär utan uniform är oskadlig som en geting utan gadd. Jag såg
Källa: Project Runeberg ·