Sida 251
Mellan tvänne eldar
Jag fick i stället valsa med en hurtig Smålandsfröken, för hvilken min vän skolläraren presenterat mig. Under det man hvilar, måste man naturligtvis konversera.
»Fröken valsar gerna?» frågade jag.
»Rysligt gerna 1»
»Fröken är mycket varm.»
»När jag valsar, svettas jag så rysligt så.»
»Går fröken ofta på spektaklet?»
»Nej!»
»Hvarför det då, om jag får fråga?»
»De spela så rysligt illa.»
»Hm, Berggrens teater anses dock för den bästa,» menade jag.
»Då måtte de andra vara rysliga!» menade min dam.
Det var en ryslig fröken, tänkte jag och förde min dam till hennes plats, ty det var slut på valsen.
Jag smålog åt denna enfald från landet. Hon hade säkert läst Vexiöbladet för dagen. Den publiken har då aldrig något eget omdöme! I detsamma uppfångade mina öron följande dialog mellan tvänne herrar:
»Hvem kan den der vackra damen vara?»
»Hvilken? Ah, du menar säkert henne som följer den gamle herrn med Svärdsordens kraschan?»
»Ja.»
»De måtte ha kommit nyss, ty jag har inte sett dem förut.»
Jag blickade åt samma håll som de och kände mitt bröst vidgas af en ljuf känsla. Den gamle mannen var general Hård och den unga damen var — grefvinnan G**. Således äfven hon! Det var samma bleka ansigte som förr, men hvad som förr syntes kallt och ogenomträngligt som marmor, var nu liksom transparent, var genomträngdt af glädjens och lyckans sken. Jag kunde icke underlåta att något närma mig, och våra blickar möttes. Ögonblickligen kom hon rakt mot mig och, i det hon leende räckte mig sin hand, yttrade hon:
»Hvad det innerligt gläder mig att få träffa er, min herre 1 Och ni, som genom de mest underbara tillfälligheter kommit att så nära deltaga i mitt öde, skall säkert med glädje erfara, att en lyckligare dag äfven börjat randas för mig- Jag kom i morse med general Hård till Vexiö och fortsätter i morgon vägen till Skåne, der jag ernar stanna detta år. Jag visste, att er teater var i staden, och jag ville
Källa: Project Runeberg ·