Sida 276
Jean Högqvist
Morgonen derpå, innan klockan slagit sju, var jag på väg till Södermalm, försedd med pengar och några garderobs-persedlar, i händelse af behof. Jag höll med täckvagnen utanför det fatala n:r 74 vid Hornsgatan.
Jag ringde på och blef insläppt. Jag frågade efter bysättningsutslaget på Jean Högqvist. Vaktmästaren visade mig det, jag liqviderade, och Jean Högqvist var fri.
»Men det blir'ingen lätt sak att få honom med sig,» menade vaktmästaren; »de ha suttit uppe och pokulerat hela natten. Man kan höra skrålet ända hit ner.»
Jag gick upp, följd af vaktmästaren, och snart befann jag mig i ett temligen rymligt rum, der kring ett bord, fyldt med glas och buteljer, ett dussin manspersoner i skjort-ärmarne hade plats och bland dem bror Jean, höjande glaset liksom till en ny skål.
»Hvad ser jag!» skrek Jean till, när han fick ögonen på mig; »Kungen i Hamlet» eller »En röst ur ett hvalf» spelas af herr Ekström. Du här? Vågar jag hoppas att du flyttar hit på månad, så Gud signe dig! Din skål! Välkommen hit i dessa fridens bygder!»
»Gudskelof, här har man ro Undan verldens stormar.
Ljuft alt här i lugn få bo Medan verlden gormar!
Den som sig ett rum har hyrt,
Men som tycker d’ä’ för dyrt.
Den som hyrt, den som hyrt Tycker jemt d’ä’ för dyrt,
Han får utan hyra Bo i sjuttifyra.
Derför när man ledsnat har Spela sjelf i verlden,
Då är bäst att man sig drar Bort från hela flärden.
Bland åskådarne jag är,
Och min loge den har jag här,
Ja, min loge har jag här Och är trygg, jag ej är Känd och observerad:
Logen är griljerad.»
Derefter dracks min skål under ett skallande hurra. Bror Jean var en ypperlig kuplettsångare, men sällan hade
Källa: Project Runeberg ·