Sida 275
Jean Högqvist
Alla äro vi dina beundrare, och en af oss påstår till och med, att han ruinerat sig på teaterbiljetter endast för att se dig som Maria Stuart. Den ene ville vara stupstocken, på hvilken Maria lägger sitt hufvud, den andra bilan som faller på hennes hals. För att få kyssa spåret efter din fot uppofirade alla gerna hela sin egendom så lös som fast. Du hör hur tokiga vi äro, och den som är tokig är lycklig. Goda, älskade syster! Jag har gjort dig många bekymmer, men nu kan du vara lugn, sedan du vet mig vara i säkerhet, och kan man bjuda någon större än kungl. maj:ts och kronans bommar och lås? Gillbyhof vid frukosttiden.
Din otacksamme, men hjertligt tillgifne Jean.»
»Gerna för mig skulle han få sitta der tills han ledsnade,» återtog Emilie; »men saken är den, att i morgon afton gifves för första gången på Nya teatern ett nytt lustspel och svenskt original, deri Jean- har hufvudrolen. Den stackars författaren, som anser pjesens öde helt och hållet bero af Jean, är alldeles förtviflad, och derför måste Jean ut, antingen han vill eller ej.»
»Jag far genast till honom,» sade jag.
»I morgon bittida är bäst. I afton rår ingen på honom; men nykter är han, som ni vet, spak som ett lam.»
»Hur hårdt att ha en enda bror och blott ha sorg af honom!» suckade den stackars systern. »Har jag då inte nog af lidande redan! Men om det är ett straff för hvad jag brutit, tåligt böjer jag mig då under det. Och hvem vet,» tilläde hon efter en stunds tystnad, »hvem vet, om inte sorgen och plågan enkom äro till för att göra skils-messan från lifvet lättare än den annars skulle vara . . . Seså, nu fuktas mina ögon igen. Tag duken der, min vän, och stryk bort dessa tårar... de lätta mitt hjerta, men skymma bort solen för mig.»
Jag gjorde som hon bad. Men derefter vek jag hop duken och gömde den vid mitt bröst. Emilie Högqvist smålog dervid mot mig.
Sådana tårar borde aldrig glömmas, sådana småleenden aldrig dö.
Källa: Project Runeberg ·