Sida 16
»Pylax eller den döende hunden»
»Men att nådig majorn törs resa så der ensam genom den här skogen,» anmärkte Blomster.
»Hur då?»
»Majorn vet då inte, hur osäkert det är på Kolmården. Det var inte längesedan posten från Stockholm röfvades här.»
»Jag har, som du ser, min goda ressabel vid sidan,» yttrade majoren, »och min trogne Pylax, som ensam skall reda sig för tre poströfvare och . . . »
Ill. V. A.{=Viktor Andrén]
Majoren hade knappast uttalat sista ordet, förrän ett pistolskott smälde, och den trogne Pylax låg qvidande i sitt blod vid sin husbondes fötter. Majoren hoppade ögonblickligen ur släden, men hörde i detsamma hanen spännas på en annan pistol, hvars mynning riktades mot hans eget bröst.
»Gud bevare nådig majorn!» började ånyo Blomster; »men jag jagar minst tre kulor äfven genom er pels det första ni lägger handen på stekspettet ni har vid sidan.»
»Du sköt min hund, din spetsbof!» ropade majoren, med en sorgsen blick på den döende Pylax.
»Nå, hvad skall man väl göra med en sådan der oregerlig best? . . . Jag hoppas majorn blir mera regerlig.»
Källa: Project Runeberg ·