Read Runeberg

Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

Originalsida 17
Originalsida 17
Originalsida 16
Originalsida 17
16–17

Sida 17

»Pylax eller den döende hunden»

»Skurk! Hvad är din mening?»

»Dum fråga, med all respekt,» svarade Blomster; »er reskassa begriper ni väl, för jag är alldeles strandsatt på mynt i dag. . . Men raskt till verket! Jag har blindt lydt er under de tre år jag stod vid gardet... lyd mig nu på några sekunder bara, det är ju en bagatell det.»

»Du slutar i galgen, din bandit!»

»Inga hederstitlar, jag ber, för dem fick jag nog af på regementet. Sinka nu inte på tiden, herr major, så att ingen stör oss i vår lilla affär! Den första bjellra, som närmar sig på landsvägen, blir er dödsklocka . . . Gif akt! Ett. . . tau . . . ni känner tempot.»

Hvad var att göra? Majoren drog fram sin tjocka plånbok.

»Du tillåter mig väl ta undan sådana papper, som du inte kan ha nytta af?» yttrade majoren, under det han bläddrade i plånboken.

Majoren tappade eller låtsade tappa en bundt bankosedlar på marken. Blomster, hvars roflystna öga troget följde pengarne, kunde icke motstå frestelsen, utan bugade sig ned för att upptaga sedelbundten. Men då — snabbare än blixten, än tanken, flög majorens sabel ur slidan och klöf, förd af stark arm, Blomsters nacke . . . Stråtröfvaren förblef liggande i snön, utan att gifva ringaste ljud från sig.

Sålunda räddade majoren sin reskassa, men skulle, såsom han ofta försäkrade, gerna ha uppoffrat den och tio gånger den summan, om han kunnat rädda sin trogne Pylax.

Denna händelse innebar ju det ypperligaste stoff till en teaterpjes. Också fann hela klassen bearbetningen förträfflig och trodde, att den genast borde hembjudas till kungl. teatern, hvilken då som bäst med största framgång uppförde en annan dram, kallad »Den trogne hunden», i hvilken pjes en verklig hund uppträdde på den dramatiska tiljan. Det var riktigt en tid för hundpjeser. Dock beslöts, att vi först skulle uppföra vår pjes för oss sjelfva och sedan lemna in den till kungl. teatern, såvida den utbetalade ett lämpligt arvode, som allra minst borde räcka till en svart jacka och ett par halfstöflar med stroppar åt hvardera af de tre författarne. Öfverskottet börde användas till fyraskillings kryddlimpor med sirap uti, hvilka skulle, så långt de räckte, fördeias mellan hela klassen.

BildeT 7ir Ve.Vnlighnten. III.

Källa: Project Runeberg ·