Sida 281
Lilli
morgon icke litet storögd, när en kammarherre inträdde i min bostad och, sedan han å drottningens höga vägnar gratulerat hofvets rolighetsminister på denna hans trettionde födelsedag, räckte mig fullmakt som hofintendent. Så steg jag i rang såväl som i ynnest, och allt detta för de obetydligaste tjenster i verlden. Men så går det till vid hofvet.
En eftermiddag i slutet af augusti månad, eller dagen efter drottningens afresa till Stockholm, satt jag vid styret i en vacker hvitmålad snipa, hvilken, rodd af tvänne hof-lakejer, gungade på de lugnaste vågor utefter parkens skugg-rika strand. I snipan befunno sig äfven tvänne damer, tillhörande hofvet, hvilka borde stanna qvar ett par dagar för att ordna några dem uppdragna angelägenheter. Närmast mig satt en treårig engel till flicka med ena handen vid styrpinnen för att »hjelpa denten styra», såsom hon oupphörligen pjollrade.
Den ena damen, som kunde vara närmare sextio år, var grefvinnan M;|:*, hofmästarinna hos drottningen, ett ädelt och vördnadsbjudande fruntimmer, hvars första lefnadsupp-gift bestod uti att göra godt, utan att inför verlden prunka dermed. Endast de som tro på Gud göra det goda i tysthet. Den andra damen, tre eller fyra och tjugu år gammal, var — men läsaren har redan gjort hennes bekantskap — den olyckliga marmorbruden vid Stora trädgårdsgatan, i hvars öde jag på sätt och vis varit inblandad. Sedan hon blifvit lagligen skild från kommendörkaptenen grefve G:|;*, den hon tvungits att träda i brudstol med, men irån^ hvilken hon, såsom jag berättat, vid flere tillfällen sökte befria sig, en gång hardt nära genom ett sjelfmord, hade hon ingått nytt äktenskap med den som egt hennes första kärlek, en grefve W:|:*. Men äfven detta äktenskap blef olyckligt. Sedan denne man förstört sin och sin hustrus ärfda förmögenhet, hade han rymt öfver till Finland, der han förlorat lifvet i en duell med en rysk gardeskapten, hvilken han vid spelbordet råkat i tvist med. Grefvinnan W**, nu på andra året enka och endast lefvande för sin lilla dotter, min hjelparinna vid rodret, var icke. egentligen an-stäld vid hofvet. Hon hade kommit till lustslottet ungefär samtidigt med sin tant, hofmästarinnan, då hennes enda stöd.
Jag har redan haft tillfälle beskrifva detta unga fruntimmer. Hennes vackra, men bleka ansigte bar ännu spår af de bekymmer och lidanden hon så tidigt genomgått.
Källa: Project Runeberg ·