Read Runeberg

Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

Originalsida 284
Originalsida 284
Originalsida 284
Originalsida 285
284–285

Sida 284

Lilli

Hofmästarinnans uttryck om den unga flickan var långt ifrån öfverdrifvet. Assessor B:s äldsta dotter var verkligen en af de vackraste och bäst uppfostrade unga damer jag sett, och hon hade dertill en hemgift, mer än tillräcklig för en hofintendents anspråk.

»Jag kan aldrig bli nog tacksam för grefvinnans ynnest mot mig,» svarade jag emellertid; »men det är verkligen så, att jag redan i mina tidigare år fattade det beslutet att aldrig gifta mig. Detta skedde i följd af ett persiskt ordspråk, som jag en dag kom öfver.»

»Ett persiskt ordspråk!» upprepade hofmästarinnan, synbarligen mycket missbelåten; »det skulle vara lustigt nog att höra hur det låter.»

»Jag anhåller om äran att få citera det,» sade jag och började: »Den som icke har hustru har ingen glädje, den som icke har barn har intet stöd, den som icke har vänner har ingen styrka; men den som icke har hustru och barn eller vänner, den har heller icke några bekymmer.»

»Det hörs nog att det är österländskt,» anmärkte hofmästarinnan skrattande; »den gode österländingen har många hustrur, han, och jag medger att detta kan vara bekymmersamt nog, med all aktning för mitt kön i öfrigt, ty för mycket liksom för litet skämmer allt. Men lyckligtvis lefva vi i Europa och . . .»

Nog af, den gamla grefvinnan ansatte mig på det enträgnaste; men då jag fortfarande höll fast vid det persiska ordspråket, blef hon slutligen riktigt ond. Under det jag sålunda tvistade med den äldre nåden, kastade jag en förstulen. blick på den yngre. Hon hade hela tiden sina blickar fästa vid jorden; men jag tyckte, att då och då ett glänsande småleende fladdrade öfver hennes mun. Så fladdrar fjärilen öfver en halft utslagen ros.

*

Så kom slutligen den dag, då äfven de begge grefvinnorna skulle resa till hufvudstaden. Det var på förmiddagen. Sedan jag sett efter ekipager och inpackning m. m., gick jag upp i slottst för att göra min afskeds-uppvaktning, och efter att ha tagit afsked af hofmästarinnan, begaf jag mig till de rum den unga grefvinnan bebodde. Jag fann henne och Lilli, hvilken senare ilade mot mig.

Källa: Project Runeberg ·