Sida 32
Emilie Högqvist
aa
KX SKAPKSPELAJtES apventyr.
Utom de kontanta bidragen lofvade flere af kamraterna att anskaffa åtskilligt annat af vigt för teatern. Så lofvade oss sonen till en jernkrämare en jernplät till åskan och en apotekarson en flaska nikt för blixten. En tredje gosse ville låna oss en lefvande kanariefågel, en fjerde ett par dito dufvor för att ge lif åt skogsdekorationen.
Det gälde nu att gripa verket an. Jag visste, att en vanlig teaterdirektör, för att kunna börja, minst behöfde en skog, en stad och ett rum, ty det ginge numera icke an att, såsom i Shakespeares tid, så ofta en ny dekoration behöfdes, uppsätta en tafla med påskrift: »Detta skall föreställa skog, eller stad, eller rum» o. s. v. Jag trodde likväl, att vi kunde hjelpa oss med en skog, för att sedan använda behållningen af skogen icke blott till städer och rum, utan äfven till kyrkor och fängelser, sä nödvändiga i den större dramen. Det var klart, att vi icke skulle spela för intet; vi skulle sälja biljetter åt allmänheten, och det kunde icke slå felt, att allmänheten med nöje skulle åse våra representationer, helst en af aktie-egarne med namnet Lindgren, son till redaktören af tidningen »Granskaren», som då utgafs, lofvat oss de fördelaktigaste recensioner. I likhet med andra stiftare af bolag, hade jag förespeglat mina medintressenter den rikligaste utdelning. Jag förutsade en tid af bättre frukostar i stället för de tarfliga vi nu nödgades underkasta oss; jag vågade till och med tala om en tid af fyra skillings kryddlimpor. Sjelf skulle jag naturligtvis mest rosa marknaden på affären. Det var som hade jag redan en aning om att, hur det än ginge för sjelfva bolagen, så bure det sig ändå alltid för bolagens disponenter och verkställande direktörer.
Skogen en gång besluten och en mängd tvåstyfrar redan insamlade, gälde det nu att finna någon som kunde hjelpa oss med målningen. Jag vände mig till en bekant utom skolan, en gosse som hette Lundmark. Han var son till en målargesäll, som bodde i det s. k. Ekrothska huset vid Oxtorget, och hans mor rökte medvurst till försäljning. Jag nämner detta derför, att så ofta jag besökte Lundmark, trakterades jag med en skifva medvurst, något som innerligt fäste mig vid familjen. Lundmark förklarade sig lika villig som skicklig att hjelpa oss, och innan månadens slut var vår skog färdig, tre kulisser på hvardera sidan och en fond, der man icke såg skogen för trädens skull. Vi målade äfven en himmel af det klaraste blå och i tre afdelningar
Källa: Project Runeberg ·