Sida 41
En tacksägelseadress och dess följder
»Hvilken spektakelmakare har hjelpt er med det här?» frågade hon under ett oupphörligt fnissande.
Ehuru något stött öfver denna fråga, förklarade jag likväl i få ord orsaken till adressen.
»Emilie är tokig,» yttrade modern, »hon vill stå tillreds för hela verlden, men jag har redan tagit henne från det Westergrenska sällskapet.»
»Hon bryter då sitt löfte!» ropade jag; »vi få då inte den der recetten! Det är nedrigt!»
»Hör du, din galna pojke,» yttrade frun; »tror du, att en elev vid kungl. maj:ts teater inte har annat att göra än att mata skolråttor?»
»Skolråttor!» upprepade jag med billig harm; »det går inga skolråttor i Clara högre lärdomsskola, och om det också så vore,» tilläde jag, mätande med blicken den stora frun från hufvud till fot, »så är ännu den katta icke skapad, som skrämmer oss.»
»Jag tror du blir näsvis, pojke. Packa digpådörrn!» ropade frun.
»Jag går, men jag vill ha skrifvelsen tillbaka,» fordrade jag.
»Det vore väl synd att lemna från sig ett sådant mästerstycke,» svarade frun; »seså, marsch pannkaka, annars blir du bränd!»
Dervid öppnade hon dörren och tog mig vid armen för att leda ut mig. Hvad var att göra? Jag gick, men följdes utför trapporna af hennes son, den blifvande bokbindaren, som hånskrattande räckte mig lång näsa. Kommen utför sista trappan, vände jag mig mot min förföljare med lyftad arm och gjorde hans näsa lika tjock som lång. Det var åtminstone någon tröst i olyckan.
Man kan tänka sig uppståndelsen i klassen, när jag redogjorde för utgången af mitt uppdrag. Vi sågo endast bedrägeri från alla sidor, och vi beslöto hämnas. En kamrat med namnet Kasten, son till hofjägaren vid Kräftriket, utdelade bland oss ett halft dussin af sin fars jagtpipor. Vidare fyllde vi våra fickor med skämd frukt och ännu vådligare projektiler. Sålunda rustad, begaf sig en afton hela klassen till Westergrens teater. Hvarje biljett kostade sex skillingar. Således en ny oerhörd uppoffring, och det för en för alltid förlorad sak. Westergren hade att glädja sig åt ett fullt hus, ty vi fyllde nästan hela salongen. Man
Källa: Project Runeberg ·