Sida 40
En tacksägelseadress och dess följder
»Hvad vill du Emilie, min gosse?» frågade fru Högqvist.
»Jag har en skrifvelse till henne, undertecknad af trettiotvå clarister,» svarade jag.
»Trettiotvå?» upprepade hon, dragande på mun. »Det var böfveln så många konnäsanser Emilie redan har . . . Låt mig se den der märkvärdiga skrifvelsen!»
Ill. V. A.[=Viktor Andrén]
Jag tänkte först icke visa den, eftersom det egentliga föremålet icke var närvarande, men slutligen var jag nog obetänksam att lemna den åt Emilies mor. Jag betraktade henne noga, under det hon genomögnade adressen, ty jag tog för gifvet, att hon skulle öfverväldigas af de loford vi slösat på hennes dotter, och öfverväldigad blef hon också, men af en skrattparoxysm, som aldrig ville taga slut och i hvilken hennes barn med full hals instämde. Det var förlåtligt, att jag icke delade deras munterhet.
Källa: Project Runeberg ·