Sida 51
»Också ett minne från Emilie Högqvists barndom»
»Du lyckliga ost, som får äta ost! Om du ger mig en bit, så ska jag dansa för dig i skymningen . . . Kom ihåg, bara två vittens-skorpor till en half kopp kaffe!»
Ill. V. A.[=Viktor Andrén]
Jag kan ej beskrifva, hur innerligt denna milda röst rörde mig, och det behöfdes visst icke hennes löfte om dansen för att förmå mig dela min frukost med henne. Under aftonlofvet visade oss Emilie ett par skor, så mjuka att hon kunde linda dem kring sina små fingrar. Dessa skor satte hon på sig och började springa på yttersta tåspetsarne utför hela salen, och sedan utförde hon flere solodanser, dem
Källa: Project Runeberg ·