Sida 52
»Också ett minne från Emilie Högqvists barndom»
hon säkerligen för tillfället komponerade. Derefter ilade hon ut i köket, återkom med ett par blankskurade kopparlock och dansade som Cendrillon. Vår förtjusning kände inga gränser, och vi bådo henne om dacapo.
»Gerna,» svarade Emilie, skakande med ett hänförande behag sitt brunlockiga hufvud, »men då måste ni ge mig en bit af er frukost i morgon.»
Det förstås att vi lofvade det, ty hvem ville icke vara vän med Emilie! Men ack, glädjens stund är lika kort som ny! En morgon inträdde en person, förmodligen en vaktmästare, med tillsägelse att »Högqvist skulle följande dagen infinna sig på teaterns magasin». Mabonne blef både röd och gredelin i ansigtet och låtsade vara okunnig om att Emilie var vid baletten. Några äldre flickor rynkade på näsan och sågo henne från den stunden öfver axeln, men Louise L. och jag, som voro något yngre än hon, sågo ingenting ondt eller genant deri. En afton i september sade Emilie till Louise och mig:
»I morgön spelas Turken i Italien, och der ska jag dansa med, och jag skall vara klädd som bondgosse. Ha ni lust att gå på spektaklet?»
»Ack jai Men hur skall det gå till?»
»Jo, för det ni äro snälla mot mig, så skall ni få stå mellan kulisserna.»
Både Louise och jag tviflade på att vi skulle få tillåtelse af våra föräldrar, men Louise, som var fyndig, sade:
»Bed du din mamma om lof att få gå till mig, så skall jag be min att få gå till dig, och så följas vi åt på spektaldet.»
Förslaget antogs, och Emilie lofvade, att som hennes föräldrar bodde midt emot operan, så skulle deras jungfru få följa oss hem klockan åtta. Allt lyckades. Louise och jag möttes, och vi gingo upp i det hus der Emilies föräldrar bodde och der vi råkade jungfrun, som underrättade oss om att hon skulle följa »småmamsellerna», och så ledsagade hon oss Gud vet hvart och huru, men vi befunno oss snart i ett stort rum, der vi sågo en mängd flickor som skreko öfver hvarandra, att den som dansade premiére skulle ha det nättaste lifstycket och den vackraste kjorteln. Emilie stod redan färdig i bruna kambrickskläder och svart hatt med ett långt blått band.
Källa: Project Runeberg ·