Sida 67
En begrafning
Alla pratade och trätte på en gång, och jag var naturligtvis den gemensamma skottaflan. Emellertid' gjorde jag och processionen »helt höger om», såsom det heter på militärspråk, och kommo sålunda in på den ratta stråten. Men det var icke roligt att gå i spetsen och lyssna till alla de mer eller mindre mustiga tillmålen som haglade efter mig. Allra värst voro likbärarne. De pustade och svettades och svuro förskräckligt både öfver mig, som gått galet, och öfver den döde, som var för tung och alls icke kunde gå. Andtligen trädde processionen in genom den kända porten vid Storgatan, och vi voro nu inne på Ladugårdslands kyrkogård.
Processionen slöt sig som en svart ring kring grafven, och kistan sänktes ned i den, hvarefter hofpredikanten uppslog handboken, bläddrade deruti länge och väl, till dess han ändtligen fick reda på ett skrifvet papper. Det var liktalet, som upplästes med gudsnådligt och entoni»t pipande stämma.
Apropå detta, så har jag mången gång undrat på att, medan man så strängt nagelfar med den dramatiske artistens deklamation, man icke har ett enda ord för det sätt, hvarpå flertalet af våra prester utför sina tal och predikningar. Icke kan det väl vara likgiltigt, om Guds ord på ett rent och klart sätt framställes, eller att det snart sagdt bräkes fram, pinande örat till den grad, att andakten deraf lider.
Redan vid lörsta orden från hofpredikanten Däfvels läppar såg jag åhörarne först titta på hvarandra och sedan draga på mun. Dertill bidrog kanske också den omständigheten, att talets innehåll fullständigt harmonierade med utförandet. Jag har lagt på minnet åtskilligt af detta tal, och om läsaren dertill nu tänker sig den släpande och vibrerande tonart hvari det gick, så är det lätt att fatta det intryck det gjorde. Hofpredikanten talade och sade:
»Gudaklighel med ett fömöjdt sinne är en stor vinning. Dessa ord, som läsas hos limotheus, 6:te kapitlet, 6:te versen, kunna väl tillämpas på den saligen hädangångne, hvars liflösa stoft vi i dag inviga åt jordens förvar, ity att han vandrade gudeliga sin väg fram och med förnöjdt sinne, och han skördade den vinning som de utvalde och rättfärdige på sistone tillkommande varder. I lifstiden kollektören uti kungl. nummerlotteriet och kommissarien uti kungl. assistanskontoret högädle herr Jonas Erik Holmstrand föddes
Källa: Project Runeberg ·