Sida 78
Mitt första steg ut i verlden
ordning. På min mors gamla spegellåda stod en liten pappersask, der hon brukat förvara sina hårnålar. Jag lade i asken en liten lock af min mors hår och gömde den sedan omsorgsfullt vid mitt bröst. I en vrå låg en gammal klarinett, som varit min fars, men som jag ansåg för min tillhörighet, emedan ingen annan än jag på flere år spelat på den. Jag skrufvade derför lös den och stoppade styckena in i knytet mellan Julius Cassar och Sjögrens latinska lexikon, de enda böcker, jemte min mors psalmbok, som jag tog med mig. Derefter närmade jag mig det der lilla bordet i hörnet och kysste den målade törnrosen, och jag tyckte att rosen i detsamma återfick sin friska färg och myste så välbekant och hjertligt mot mig. För öfrigt föreföll det mig, som om jag aldrig mer skulle återse mitt barndomshem. Jag frammumlade ett tårblandadt farväl och gick. Den gamla beskedliga madamen följde mig utför trapporna.
»Var nu vid godt mod, kära Viktor!» sade hon, »och uppför sig så, att Viktors salig mor inte får sorg i sin himmel!»
Dervid slöt gumman min hand i sin, under det hon med den andra stoppade några sockerskorpor i fickan på min jacka. Jag såg på den hand som tryckte min, denna skrumpna hand som likväl tillslutit min mors ögon. Jag lutade mig öfver den och förde den till mina läppar.
»Kära barn!» yttrade hon med djupt upprörd stämma; »men gå nu i Guds namn! ... I morgon kommer jag och hör efter hur det står till med Viktor.»
Ännu ett farväl och en vänlig nickning, och nu tog jag ensam mitt första steg ut i verlden. Augustidagen var lika mulen som mitt inre, och innan jag uppnått Stora Badstugatan, öste det ned från himmelen. Detta satte fötter under mig, så att klockan ännu icke slagit tu, när jag inträdde i Sönnerlunds bod uti ett envånings trähus längst bort på gatan och den ruskigaste hökarbod jag någonsin sett. Innanför disken stod min patron, en femtioårig man med en mängd spasmodiska ryckningar i sitt breda, rödbrusiga ansigte. Han mätte mig från topp till tå med sina små grå ögon.
»Du är son till din far kan jag se,» började han; »gå upp en trappa och be pigan i köket visa dig din kammare. Lägg der af ditt knyte och kom sedan ned i boden. Hör du,» hejdade han mig just som jag skulle gå, »hör du! Du ser stark och duktig ut för dina år, och kan du, som far
Källa: Project Runeberg ·