Sida 429
Galvanoplastik
svafvelsilfver e. d. för att blifva ledande för elektriciteten, sättes derpå i förbindelse med den negativa poltråden och nedsänkes i lösningen. Det färdiga, från matrisen aflossade kopparlagret gifver å sin framsida en trogen positiv bild af originalet, hvaraf matrisen gifvit ett negativt aftryck. I allmänhet begagnas icke något särskildt batteri för att åstadkomma den elektriska strömmen, utan denna genereras inom sjelfva den galvanoplastiska apparaten. Denna består af en med harts eller asfalt på insidan öfverdragen trälåda, innehållande en mättad lösning af kopparvitriol jämte dylikt salt i fast form för att lösningen under längre tid må kunna bibehållas vid samma styrka. På lådans botten ligga matriserna, som äro ställda i ledande förening med hvarandra och med en kopparplåt, som i förening med en eller flere amalgamerade zinkplåtar är placerad uti en annan mindre trälåda, inhängd i den nyss omnämnda. Den mindre lådans botten utgöres af ett s. k. diafragma, bestående af oxblåsa, pergament, porös lera e. d., och uti densamma hälles utspädd svafvelsyra, som vid sin inverkan på zinken gifver upphof till den elektriska strömmen. Hela apparaten kan sålunda sägas vara en stor elektrisk stapel. Genom att till kopparlösningen sätta något zink- och natriumsulfat eller ock en ringa mängd gelatin erhåller man ett på samma gång smidigare och hårdare kopparöfverdrag än annars blir fallet. -- Genom detta förfaringssätt erhåller man alltså en plastisk afbildning i metallisk koppar af det föremål man önskar reproducera, en afbildning, som i troget och skarpt återgifvande af alla detaljer vida öfverträffar en på vanligt sätt åstadkommen afgjutning. Genom senare tiders förbättringar i arbetsmetoderna har man kunnat på galvanoplastisk väg framställa ganska stora föremål, t. ex. de 5--6 m. höga statyer, hvilka pryda Stora operan i Paris, portarna till kyrkan S:t Augustin i samma stad, afbildningar af bas-relieferna på Trajanus' kolonn i Rom o. s. v. -- Galvanoplastiska produkter kunna på ett med det ofvan beskrifna analogt sätt erhållas äfven af andra metaller, t. ex. guld, silfver, jern.
Det vid ofvan nämnda galvanoplastiska arbeten genom elektricitetens inverkan afsätta metall-lagret måste visserligen noga återgifva det till negativ pol tjenande föremålets form, men får icke fastna på detta föremål, utan måste i sammanhängande form utan svårighet kunna lossas derifrån. Genom lämplig förändring af arbetsmetoden kan man nu åstadkomma ett alldeles motsatt förhållande, d. v. s. medelst den elektriska strömmens hjelp förse det föremål, som satts i förening med den negativa polen, med ett fast vidhäftande öfverdrag af metall, eller, med andra ord, galvaniskt förkoppra, förgylla, försilfra, förnickla o. s. v. detta föremål. Det sålunda anbragta metallöfverdraget är i allmänhet ganska tunt, men dess tjocklek kan i mån af behof ökas; föremål, hvilka äro ämnade att utsättas för större nötning, förses sålunda med tjockare galvanoplastiskt metallöfverdrag än andra. Denna del af galvanoplastiken eller elektrokemien, såsom den stundom
benämnes, var redan i slutet af 1830-talet föremål för undersökningar af de la Rive, som dock ej lyckades att få det metalliska öfverdraget att häfta vid sitt underlag tillräckligt fast, emedan han använde sura lösningar. Men redan 1840 upptäcktes af Elkington m. fl., att galvanisk förgyllning och försilfring af oklanderlig beskaffenhet kunde erhållas genom användande af alkaliska lösningar af de ifrågavarande metallernas salter. Sedan dess har denna gren af galvanoplastiken varit stadd i ständigt framåtgående och inom sitt område indragit allt flere metaller, så att man numera på galvanisk väg förser föremål med öfverdrag af guld, silfver, platina, palladium, koppar, nickel, jern, zink, tenn, mässing m. m. Metoden är i det närmaste densamma som den, hvilken förut beskrifvits: den elektriska strömmen genereras från ett batteri (vanligen begagnas Smees silfver-zink-element) och ledes in i metallbadet, som innehåller en oftast alkalisk lösning af ett salt af metallen i fråga; föremålen, som skola galvaniseras, rengöras mycket omsorgsfullt, inhängas i badet och sättas i förbindelse med den ena poltråden, under det att den andra förenas med en stång eller platta af samma metall, som finnes löst i badet. Denna metallmassa upplöses i badet i samma mån, som metall utfälles på de inhängda föremålen; badets koncentration förblir följaktligen oförändrad. Då metallöfverdraget erhållit tillräcklig tjocklek, afbrytes operationen. Detta afbrott kan ske automatiskt, om man t. ex. sätter de galvaniserade föremålen i förbindelse med en våg, genom hvilken den elektriska strömmen ledes; då metallöfverdraget erhållit den önskade vigten, gör vågen utslag och afbryter sålunda strömmen och dermed hela operationen.
De föremål, som galvaniseras, äro i allmänhet af metall, men äfven andra ämnen kunna på detta sätt förses med metalliskt öfverdrag, om de först göras ledande för elektriciteten (medelst grafit e. d.); derefter förkoppras de vanligen och kunna sedan förgyllas eller försilfras. Vid galvanisk förgyllning utgöres badet af en lösning af guld (guldklorid, knallguld) i cyankalium. (eller gult blodlutsalt), som uppvärmes till omkring 70° C.; genom tillsats af silfver eller koppar kan förgyllningens färg efter behag varieras. Vid försilfring nyttjas en lösning af klorsilfver i cyankalium. Föremål af koppar, mässing, brons, nysilfver m. m. kunna direkt förgyllas och försilfras; andra metaller, t. ex. stål, tenn, zink, måste först förkoppras. Den galvaniska försilfringen har i synnerhet stor användning på föremål af nysilfver, såsom knifvar, gafflar, skedar o. d. Emedan dylika föremål äro utsatta för mycken nötning, blifva de myntet starkt försilfrade (en sked eller gaffel af silfver uppgifves räcka till försilfring af trettio lika stora af nysilfver) och förses stundom dessutom med ett svagt öfverdrag af palladium för att icke svartna vid inverkan af svafvelvätehaltig luft. Genom att någon af försilfrings- (eller förgyllnings-)vätskan oangriplig fernissa anbringas på vissa ställen af föremålen kunna dessa förblifva oförsilfrade och sedermera i sin ordning, efter fernissans bortskaffande, t. ex.
Källa: Project Runeberg ·
