Sida 257
23 6 GATUREGLERINGEN.
Hurusom staden fick sig donerade liela stadsdelar till bebyggande, omtalas närmare här nedan. Jämväl åt enskilda brukade dylika upplåtelser beviljas, såsom då Kristina upplät tomtplatser å Blasieholmen i syfte att där få uppförda hus, som skulle tagä sig väl ut mot slottet.
Äfven genom andra förmåner befordrades ett ändamålsenligt bebyggande. Så beviljades år 1585 tullfrihet åt dem, som efter befallning ville nybygga sina lius, »staden till ära enligt löfte».
Begeringarnas ingripande i reglerings- och byggnadsfrågor förekom litet emellan, men gick icke alltid, ej ens i äldsta tider, i en för staden gynnsam riktning. Så må anföras, att, sedan öfverståthållaren år 1655 erhållit befallning att för beslutad reglering skaffa bort ett lius på Riddarholmen, under förklaring att regeringen vore sinnad att förnöja ägaren med jämngod plats eller penningar, detta löfte infriades på det egendomliga sätt, att betalningen anvisades på stadens tolagsmedel eller, om dessa ej räckte, på lån, som staden uppmanades taga. Yid ett annat tillfälle, då en tomt vid Drottninggatan skulle inlösas för en tvärgata till Klara kyrka och en tomtdel blef öfver efter regleringen, förunnades genom ett kungl, bref af år 1684 denna tomtdel till evärdlig ägo åt grann tomtens ägare, en liögt stående man. Äfven i andra fall sökte regeringsmakten att få ett. ord med i laget vid fråga om aftalen för regleringens genomförande, exempelvis genom att anbefalla tillmötesgående af enskildes begäran att på uppgifna villkor förvärfva öfverblifna tomtdelar eller att för erbjudet pris få sig stadens eller andras tomter upplåtna till bebyggande.
Yid återuppbyggandet efter de täta eldsvådor, som på tretton- och fjortonhundratalen öfvergingo staden mellan broarna, gjordes icke någon ändring i det äldsta gatusystemet. De i Bjärköarätten förekommande, därifrån till clen yngre stadslagen i hufvudsak öfverflyttade bestämmelser, att allmänna gator inom muren ocli utanför skulle vara 8 alnar breda, då de skulle begagnas af åkande och ridande, samt att olaga byggnader skulle rifvas och föranleda böter, synas i förening med läget och måtten för de utdelade byggnadstomterna hafva varit det för byggnadssättet bestämmande, i den mån dessa föreskrifter verkligen iakttogos. Särskildt märkas de i midten af fjorton- ocli femtonhundratalen utfärdade kungliga stadgar med förbud att utan lof bygga västantill utom mur samt påbud, att det där byggda skulle nedrifvas.
Den från 1500-talet härrörande, äldsta kända plankartan öfver staden (Pl. 6)\ förvarad i stadsingeniörskontoret, visar, att gränderna så väl öster ut från Osterlånggatan samt i synnerhet väster ut från Yästerlånggatan voro flera än för närvarande, att de förstnämnda gränderna utmynnade dels vid sjön, dels vid strandplatsen ett godt stycke högre upp än i våra dagar,
1 Å detta och de flesta öfriga här nedan omtalade kartaftryck hafva originalens skalor minskats.
Källa: Project Runeberg ·
