Sida 289
23 6 GATUREGLERINGEN.
All den mark, som vid 1895 års utgång förvärfvats för stadsplanens utförande, liade kostat staden 32,080,100 kronor i rundt tal. Denna marks sammanlagda ytinnehåll utgjorde omkring 4,786,400 kv.-meter, däraf omkring 42,8 procent å Söder-, 29, o å Norr-, 17,8 å Östermalm, 10,2 å Kungsholmen ocli 0,2 i staden mellan broarna. Af den sålunda förvärfvade marken liade kommunen vid samma tidpunkt afliändt sig, allt i runda tal, 293,500 kv.-meter och därför bekommit i köpeskillingar samt mellangifter tillhopa 6,992,500 kronor. Till gator liade utlagts 858,300 kv.-meter, som kostat 4,305,200 kronor. Kvar i stadens ägo voro 552 egendomar med ett inköps- eller lösningspris af omkring 23,182,100 kronor ocli ett ytinnehåll af 3,634,600 kv.-meter, däraf 1,892,500 voro afsedda att säljas till tomter och 1,742,100 framdeles skulle utläggas till gator eller allmänna platser. Af dessa 552 egendomar lågo 2 i staden mellan broarna, 5 i Klara församling, 47 å Kungsholmen, 66 i Adolf Fredriks, 18 i Jakobs ocli 43 i Johannes församling, 75 å Östermalm samt 190 i Katarina och 106 i Maria församling.
Om till det angifna förvärfsvärdet af de redan utlagda gatorna lägges hvad den mark kostat, som vid 1895 års slut börjat bearbetas till gator, erhålles en förvärfssumma af 5,233,900 kronor i rundt tal. Häraf belöpte sig 2,489,400, eller 6 kronor 71 öre kv.-metern, å sådant, som afskilts från förvärfvade bela egendomar eller erhållits genom att i byte lämna sådana egendomar eller delar af dem, samt 2,744,500 kronor å gatumark, som utan sammanhang med annan mark förvärfvats särskildt för ändamålet. Af sistnämnda belopp utgjorde 1,119,300 kronor köpeskillingar ocli 1,625,200 expropriations-lösen, motsvarande 18 kronor 47 öre kv.-metern för köpt och 40 kronor 35 öre för exproprierad gatumark. Häraf framgår otvetydigt, att expropriation varit det ojämförligt dyraste tillvägagångssättet ocli att bela egendomars inköp ställt sig vida billigare än ensam gatumarks förvärfvande genom frivilliga aftal. Denna senare erfarenhet utgör ett ojäfaktigt bevis därför, att i många fall en stadsplans genomförande tillskyndar ägaren af de tomter, af hvilka den beröres, så betydlig vinst, att dennas tagande i betraktande vid gatumarkens förvärfvande tvångsvis låter sig ur rättvisans synpunkt väl försvaras. Till samma slutsats kommer man genom att erinra sig, att på de ställen, där stadsplanen ej beslutats förrän i sammanhang med aftal om därför behöflig marks förvärfvande, kommunen under tidernas lopp i alltjämt ökad grad tagit i anspråk ersättning från fastighetsägarna för denna vinst. I de aftal, som träffats med Rörstrands aktiebolag angående marks förvärfvande för beslutade nya gator väster om Thorsgatans nordligaste sträckning ocli med kronan angående gators dragande öfver fot- ocli hästgardeskasernernas förra tomter å Östermalm, har kommunen kunnat sträcka sina fordringar så långt, att villkoret för besluten om tillägg till stadsplanen varit, ej allenast att marken för gatorna icke skulle kosta staden något, utan ock att tomtägaren skulle betala afloppsledningar i gatorna samt deras
Källa: Project Runeberg ·
