Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 2

Originalsida 288
Originalsida 288
Originalsida 288
Originalsida 289
288–289

Sida 288

23 6

GATUREGLERINGEN.

åtnjutande af de stora fördelar af regleringen, som genom bristen på lämplig civillagstiftning i ämnet i många fall tillgodokommer ägare af tomter, som berördes af stadsplanen, företrädesvis ägare af stora tomter, hvilka först genom däröfver dragna gator blefvo satta i värde. Med andra ord, kommunen nödgades i stor utsträckning göra sig till tomtägare, i synnerhet i stadens utkanter. Stora fördelar af två olika slag vunnos på sådant sätt. Genom försäljning af de efter regleringens genomförande återstående delar af de förvärfvade hela tomterna fick staden tillgångar att bestrida de med stadsplanens utförande på samma och andra ställen förenade kostnader, på samma gång som möjlighet i många fall bereddes att förekomma bebyggande i sådana trakter, där regleringen verkställd i förtid skulle vålla kommunen dryga, af jämförliga inkomster ej motsvarade utgifter för gatornas utläggning, planering, beläggning, belysning och förseende med vattenledning, polisbevakning 111. m.

Yid sidan af det nu omtalade liar äfven, oftast med framgång, det förfaringssätt till skydd mot öfverdrifna och för tidiga utgifter anlitats af stadsfullmäktige, att de ej motsatt sig begäran om byggnaders uppförande i strid mot stadsplanen, när grunden för sådan begäran kunnat antagas vara försök att genom byggnadsplaner, hvilkas sättande i verket ej varit allvarligt åsyftadt, tvinga staden att oförtöfvadt förvärfva vidliggande gatumark.

De sålunda anlitade utvägarna för stadsplanens genomförande orsaka visserligen, såsom erfarenheten ådagalagt, hvarjehanda olägenheter. En mångtalig kommunalstyrelses befattning med köp ocli försäljning af fastigheter i stort omfång är förenad med svårigheter och slitningar af flera slag. På samma sätt förhåller det sig mecl vägran att för tillfället utföra delar af stadsplanen. Men nöden har ingen lag. Medlet måste tillgripas. Det gällde stadsplanens vara eller icke vara.

Första gången medel anvisades till förlag för denna fastighets a ff är, var vid uppgörande af 1874 års stat. I denna likasom i nästföljande årets stat hölls emellertid anslaget vid det blygsamma beloppet af 50 tusen kronor. Därefter beträddes lånevägen. I sammanhang därmed stego dessa delar af årsanslagen först till en half million ocli sedermera ytterligare samt utgingo under fem år med mer än en million, ett af dem med ända till 5,600,000 kronor. Yid sidan af lånemedlen anvisades till de för ändamålet i staterna uppförda reservationsanslagen betydliga belopp, till en början behållna liyresmedel och sedermera köpeskillingar för sålda delar af fastigheter, som förvärfvats för stadsplanen.

Till ocli med år 1895 hade för dylikt förvärf anvisats anslag å tillhopa 32,508,200 kronor, däraf 24,648,100 lånta medel, 6,109,200 försäljnings- samt 1,750,900 hyres- ocli andra medel.

Källa: Project Runeberg ·