Sida 469
STOCKHOLMS BELYSNINGSVERK.
lyktor försedda med auerbrännare, ocli förberedelser äro vidtagna för auer-belysningens användande i stor utsträckning.
Den äldsta, af gaslysningsbolaget införda, fyrkantiga lyktmodellen bibehålles ännu för flertalet af de vanliga snittbrännarna ocli för oljebelysningen. De nyare brännarekonstruktionerna, som fordra större utrymme än de nyssnämnda, hafva föranledt ändrade eller nya lyktmodeller, bland hvilka kunna nämnas de för lacarrière- och siemensbrännare använda runda blecklyktorna med kupiga glas ocli på spröjsarna hvilande tak, de till åtskilliga brännaresorter begagnade gjutna, sexkantiga lyktorna med plana, lösa glas, utan spröjsar och taket uppburet af endast två stöd, ocli de senast, i samband med auerbelysningen införda runda lyktorna (stockholmsmodellen) med hel glascylinder och direkt på denna hvilande lock af pressad och emal-jerad plåt. I sammanhang med lyktornas ändrande hafva äfven takreflektorer af olika slag blifvit införda.
De från gasbelysningens början använda modellerna för lyktarmar ocli lyktstolpar bibehållas fortfarande och äro allmänt i bruk. Behofvet af starkare belysning på en del öppna platser liar efter hand föranledt införandet af olika slags kandelabrar, dels för två eller flera vanliga lyktor, dels för ensamma siemenslyktor, af hvilka senare för närvarande 27 stycken äro uppsatta, hvardera lämnande en med storleken växlande lyskraft af 350— 500 normalljus.
Den offentliga oljebelysningen, som efter gasbelysningens utsträckning till stadens alla församlingar verkställdes med omkring 500 lyktor, bibehöll sig vid nära oförändradt lyktantal till midten af 1870-talet. Under de därpå följande tio ä tolf åren minskades oljelyktornas antal årligen, sänktes 1885 till ungefär 250 ocli har sedan dess icke undergått nämnvärda förändringar. För närvarande äro 223 oljelyktor i användning. I belysnings-sättet vidtogs hösten 1895 den ändringen, att de dittills använda wilanderska gasoljelamporna omgjordes till fotogenlampor, en ändring, som bland annat medförde den fördelen, att lyskraften per lampa ökades från 5 till nära 12 normalljus.
I början af 1880-talet gjordes på enskild väg upprepade försök med elektrisk gatubelysning, 1882 beviljade stadsfullmäktige medel till försökens fortsättande, och påföljande år anlades tvenne mindre stationer för båglamps-belysning, den ena vid Slussgatan, afsedd för Slussens ocli Skeppsbrons belysning under seglationstiden, den andra vid Nybrogatan, anordnad af drätselnämnden för belysning af Karlavägen. Båda dessa stationer inköptes 1884 af Stockholms gasverk, som sedan dess drifvit ocli utvidgat anläggningarna, tills vid förra belysningsterminens slut Karlavägens elektriska belysning utbyttes mot auerbelysning. Stationen vid Slussgatan bibehålles ocli förser sedan en följd af år äfven Stadsgården med elektriskt ljus. Inalles äro uppsatta 10 båglampor.
Stockholm. II. 25
Källa: Project Runeberg ·
