Sida 470
386
STOCKHOLMS BELYSNINGS VERK.
MecT hänsyn till gatubelysningen är staden indelad i sex lykttändar-distrikt, inom hvilka särskilda lykttändarvaktkontor äro inrättade. Lyktornas skötsel, tändning ocli släckning besörjes inom hvarje distrikt af en förman ocli 20 ä 24 lykttändare, som hvardera sköta 55 ä 60 gaslyktor eller omkring 25 oljelyktor.
Lykttändarpersonalen, som tillsammans med det för den elektriska gatubelysningen ocli för gatusifonernas skötsel anställda manskapet uppgår till ungefär 140 man, har sedan länge en enskild sjuk- ocli begrafningskassa och bildade 1892, medelst en för ändamålet beviljad förhöjning i aflöningen, en enskild pensionsfond, från hvilken medlemmarna efter uppnådda 60 lefnadsår åtnjuta 200 kronors årlig pension.
Kostnaden för Stockholms offentliga belysning utgör i rundt tal 422,000 kronor, däraf för gasbelysningen 392,000 kronor, för oljebelysningen 24,000 kronor och för den elektriska belysningen 6,000 kronor.
Största delen af den gasmängd, som årligen förbrukas, användes, såsom redan är nämndt, för enskild belysning, och denna förbrukning har oafbrutet ökats, oaktadt den tilltagande användningen af elektriskt ljus. De i bruk varande lysgasjnätarna uppgå för närvarande till öfver 33,000 ocli antalet enskilda gaslågor utgör omkring 152,000.
De s. k. våtmätarna, som i hufvudsak äro inrättade på samma sätt som stationsmätarna, användas numera ytterst sällan, såsom varande mera svårskötta och ömtåliga, särskildt vid köld. De hafva efter hand utbytts mot så kallade torrmätare, i hvilka gasen uppmätes medelst ett par gummi-bälgar, som växelvis fyllas från inloppsledningen ocli tömmas i mätarens med utloppsledningen förbundna del. Under år 1896 hafva försök blifvit gjorda med »förskottsbetalningsmätare», automatiska torrmätare, hvilka äro så anordnade, att mätaren sättes i verksamhet, då ett visst myntstycke, här en 25-öring, inlägges i densamma; sedan den mot myntet svarande gas-kvantiteten blifvit förbrukad, stänges automaten, tills å nyo ett myntstycke inlägges.
Samtidigt med de förbättringar, som vidtagits vid den elektriska belysningen, hafva äfven förbättrade gasbrännarekonstruktioner följt tätt efter hvarandra, framkallade af den täflan, som uppstått mellan de båda belysningssätten. De gamla hål- ocli fiskstjärtsbrännarna af järn och mässing, hvilka nu torde vara till det, mesta afskaffade, efterträddes till en början af späck-stensbrännare i åtskilliga former och utbyttes för öfrigt mot rundbrännare af ungefär samma typ, som de argandska oljebrännarna. Jämte dessa uppsattes mera allmänt brännareregulatorer, af många, hvarandra mycket snarlika, patent, med uppgift att utjämna tryckvariationerna i rörledningarna. I början af 1880-talet infördes en mängd olika regenerativlampor för inomhus-
Källa: Project Runeberg ·
