Sida 280
13. Telegrafen
Han utgjordes endast af en på en tapp uppträdd svafvelkula, som kring vreds med en snör trissa ocli gneds på det sättet, att båda händerna trycktes emot kulan. En i silkestrådar hängande metallstång upptog den utvecklade elektriciteten.
Sedermera utbytte man svafvelkulan mot en glascylinder eller en glaskula, hvarigenom en starkare elektricitet erhölls,
ocb genom ytterligare förbättringar fick elektricitetsmaski-nen småningom sin nu varande inrättning. Det elektriska grundförsöket är lätt att anställa och har otaliga gånger blifvit anstäldt till och med af barn; men det skulle förblifvit en barnlek 193. Guerickes elektricitetsmaskin. Och ingenting annat, Om ej
forskningen gått längre. Gnider man en stund en lack- eller glasstång med en klädes-eller sidenlapp ocb håller henne öfver små papperslappar, agnar, små korkkulor och dylikt, så får man se de senare hoppa upp och hänga sig fast vid stången. Men inom några ögonblick skilja de sig åter derifrån eller bli fast mer formligt
bortstötta. Detta sakförhållande förblef dock länge en fullkomlig gåta, ja, hela saken blef ännu hemlighetsfullare, sedan engelsmännen Wall ocli Hawksbee iakttagit den elektriska gnistan, hvilken från en gniden glas- eller hartsstång med ett sakta knastrande ljud koppar öfver på den i närheten hållna knogen och framkallar en
Eörst 1729 togs ett ytterligare och längre steg framåt genom engelsmannen Gray. Hittills hade man indelat kropparna i två grupper: sådana, som läto elektrisera sig, och sådana, med hvilka det, trots all gnidning, ej ville lyckas. Till de senare hörde särskildt metallerna, och i sjelfva verket blir
194. Elektricitetens dragningskraft.
\ • .
stickande känsla i fingret.
Källa: Project Runeberg ·
