Sida 282
13. Telegrafen
Några år efter Gray upptäckte den franske fysikern Dufay nya elektriska företeelser. Han fann, att elektricitetens verkningar äro olika, allt efter som hon alstras med glas eller harts, och begagnade till hennes uppvisande den så kallade elektriska pendeln, en liten kula af flädermerg, upphängd i en från en glasstång nedhängande silkestråd. Föres nu en gniden lackstång i närheten af den lilla kulan, så drages hon, liksom papperslapparna, men endast för att efter några ögonblick, sedan hon mättat sig med hartselektricitet, åter bortstötas. Några ytterligare beröringar med lackstången äro nu ej längre möjliga; kulan viker ständigt undan, deremot drages hon nu så mycket starkare af en gniden glasstång. Samma företeelser förnyas, om först glaset och sedan lacket föras i
eller något annat väckelsemedel åtskiljas de, men sträfva på alla möjliga vägar att återförenas och återvända dermed i det overksamma tillståndet. Mellan en positivt och en negativt laddad kropp råder derför alltid dragning, det vill säga sträf-vande att återförenas. Ha deremot två kroppar samma slags fri elektricitet, så eger i stället för dragning en från stö tning rum, och härpå grundar sig satsen: oliknämniga elektriciteter draga, liknämniga bortstöta hvarandra.
En verklig synlig dragning ocb bortstötning kan naturligtvis endast ega rum, när mycket lätta och lätt rörliga kroppar, såsom papperslappar, trådändar, flädermerg och dylikt användas. Beröra vi två isoleradt bredvid hvarandra upphängda fläder-mergskulor med en ocli samma gnidna harts- eller glasstång,
195, 196. Den elektriska pendeln.
hennes närhet. Harts- och glaselektricitet ha sålunda motsatta yttringar. De utgöra liksom båda hälfterna af ett helt, och man åtskiljer dem vanligen med benämningarna p o si ti v och negativ elektricitet. Den förra härrör i vårt försök från glaset, den senare från hartset. De båda elektri-citeterna ligga i kropparna förenade och sålunda overksamma. Genom gnidning
Källa: Project Runeberg ·
