Sida 283
13. Telegrafen
elektrisera dem alltså liknämnigt, så gifva de genast sitt spända tillstånd tillkänna derigenom, att de vika undan för hvarandra, alltså hänga i en vinkel mot hvarandra. Berör man på samma gång hvardera kulan med ett finger, så intaga de genast åter den lodräta riktningen och äro oelektriska, då elektriciteten gått bort genom en god ledare. Dylika små dubbelpendlar af metall, hängande vid en uppsamlare af elektricitet, en »konduktor», begagnas vanligen till elektriska mätare.
Gnidning är ej det enda sättet för elektricitetsalstring. De båda elektriciteterna kunna äfven åtskiljas genom beröring eller till och med endast derigenom, att de närmas intill hvarandra. Detta åtskiljande kallas fördelning, och gnidningen är endast ett af hennes medel. Tänka vi oss en god ledare isolerad, till exempel den på Guerickes maskin i silkestrådar upphängda metallstången, och föra en elektrisk kropp i närheten af den ena änden, så väckas snart elektriciteterna uti honom och fördela sig efter den grundsatsen, att liknämniga elektriciteter bortstöta, oliknämniga närma sig hvarandra. Är under hvardera änden af ledaren en elektrisk dubbelpendel upphängd, så ger sig fördelningens tillstånd genast tillkänna genom den spärrade ställning, båda intaga till hvarandra. Aflägsnas åter den elektriska kroppen, så återvända ledarens elektriciteter i sitt bundna tillstånd, och pendlarna återtaga sin naturliga ställning. Låter man deremot den elektriska kroppens verkan fortfara och genom en metalltråd sätter ledarens ena ände i ledande förbindelse med jorden, så
bortgår den der varande bortstötta elektriciteten, ty jorden
upptager villigt allt, plus som minus, och neutraliserar det. Är sålunda den elektriska kroppen positivt laddad, så förlorar ledaren vid den andra änden sin positiva elektricitet, och den negativa qvarhålles, tills den elektriska kroppen aflägsnas; då är han fri och kan bortledas åt alla håll. Ju mer en elektrisk kropp närmas till en isolerad ledare, dess starkare bli i denna fördelningen och spänningen, tills slutligen luftlagret mellan båda ej längre är tillräckligt tjockt att kunna hindra föreningen, hvilken då sker genom en öfverhoppande gnista. På ledarens form beror, på hvad sätt elektriciteten utbreder
sig öfver hans yta. På ett klot är utbredningen öfver allt
lika; på en långsträckt kropp deremot hopar sig elektriciteten i båda ändarna. Hade en sådan ledare dessutom skarpa hörn
Källa: Project Runeberg ·
