Sida 115
Argus
Bara ytlighet, idel ord och fraser, men inte ens så mycket grundtanke, att den fyller ett hårstrå på ett barns hufvud. Häromdagen träffade jag på Norrbro excellensen Lagerbjelke, som, ehuru en stympare i politik, likväl icke alldeles är utan hum om teatern, och jag sade honom mina tankar om teaterns reorganisation. Han ville slingra sig undan, men Johan Johansson är ej den som släpper tag. Jag gaf honom ord och inga visor, och det så han segnade ned till marken och låg som en kappsäck vid min fot.»
»Bror har också en röst som krigsguden Mars,» sade Munter, småleende; »men nu är det frågan om den här unge mannen, hvilken befinner sig i nästan samma kritiska belägenhet som kungl. teatern.»
Munter, förmodligen öfvertygad om att den långe herrn icke hört det ringaste af mitt föregående samtal med audi-tören, gaf honom nu i några få ord del af hvad som rörde mig.
»Ynglingen kan få plats på mitt tryckeri,» yttrade den långe herrn, »mitt tryckeri vid Norrtullsgatan, der Argus tryckes, som hela verlden vet. Iielsa faktorn från kunglig sekter Johan Johansson, så blir ni genast antagen. Ni kan få biträda med att sätta Argus; det blir på en gång sysselsättning nog och tillfälle att grundligt studera. Vänta, se här, min gosse, gårdagens nummer af min tidning!» tilläde han, i det han framdrog ur sin ofantliga rockficka en bundt tidningsexemplar och räckte mig ett af dem med en nådig blick. »Läs det här!» fortfor han, »läs det noga igenom, och det vore önskligt att ungdomen, i stället för att läsa dåliga skolböcker, grundligt studerade de tidningar eller, rättare sagdt, den enda tidning, som uteslutande berör och diskuterar de för hela samhället vigtiga och oundgängliga lifsfrågorna. Men, som jag alltid sagt, samhället är demo-raliseradt i grund, det är ett Augiasstall, som det fordras en Herkules för att rengöra.»
»Brors råd beträffande vår unge protegé är verkligen godt,» af bröt honom Munter; »han kan bli boktryckare . . . Den som trycker förtjenar vida lättare sitt bröd än den som skrifver. . . Vänta, min unge vän, jag skall skrifva några rader.»
Auditör Munter fattade pennan, och kungl. sekter Johansson, hvars namn jag ofta hört omtalas, men hvars person jag då såg för första gången, fortsatte sin läsning, snusande och snörflande som förut. Det var förmodligen
Källa: Project Runeberg ·