Sida 149
Min kortaste dag
dag borta, fick jag förebråelse när jag kom; med ett ord, jag stod i den bästa harmoni både med mor och dotter. I ät var likväl den förra af olika tanke med mig. Hon trodde och lät mig öppet förstå, att jag såsom skådespelare icke hade någon lysande bana att motse och rådde mig derför att i tid välja en annan.
»Ty,» sade hon en gång, »lika lyckligt som det är att vara en stor aktör, lika olyckligt är det att vara en liten, för att ej säga dålig.»
Jag ansåg mig böra försvara de små, för att ej säga de dåliga, ty uttrycket generade mig något, och jag svarade derför:
»Men en teater skulle aldrig bära sig med bara stora talanger. Med talangen växa anspråken. Funnes ingen vid teatern som nöjde sig med sex riksdaler i veckan, så skulle ingen teaterdirektör ha råd att ge någon tio eller femton. Och för öfrigt är det icke endast hjeltepartier som förekomma i en pjes, det är äfven en hel hop andra små, men vigtiga roller, hvilka äfven måste fyllas, men som ingen stor talang skulle beqväma sig till att spela. Det stora är visst bra, men det lilla är långt ifrån att förakta. Intet verk går med bara det stora vattenhjulet; man krigar icke med bara kanoner och mörsare; man har inte bara kalkoner på sitt bord, och Gud, som gifvit oss melonen, har gifvit oss korinterna med.»
»Men om korinterna äro dåliga?» invände frun.
»Så finns det alltid någon som de gå i,» svarade jag ogeneradt.
»Men det- är dålig smak,» anmärkte värdinnan, »och är det inte sorgligt att egna hela sitt lif åt den dåliga smaken? Det är icke det lilla, utan det ofullständiga eller bristfälliga man klandrar, vare sig i stort eller smått.»
Mot detta förnuftsskäl strandade mina sofismer, som, uppriktigt sagdt, icke heller voro så allvarsamt menade. Från den dagen och sedan jag för min beskyddarinna redogjort för mitt förflutna lif, rörde alla våra samtal min framtid, och denna låg henne vida mer på hjertat än jag någonsin kunnat ana; derpå fick jag en dag det tydligaste bevis. Jag var den enda gästen då och satt emellan mor och dotter, lyssnande med hämmad andedrägt till det förslag den förra meddelade mig. Förslaget var, att jag genast skulle lemna teatern och såsom förvaltare mottaga ett litet jernbruk med tvänne spikhamrar, dem hon, utom andra egendomar,
Källa: Project Runeberg ·