Sida 155
»Den heliga Cecilia»
»Regnet har det med sig, min nådiga!»
»Men ni förkyler er,» yttrade hon, räckande mig dervid en liten fint behandskad hand.
»Men så har jag nu något här som ger mig värme . . . tacka Gud jag slipper feber!» svarade jag, tryckande den lilla handen så länge hon lät den bli qvar, och hon var artig nog att icke ha för brådtom.
Hon smålog, och jag begrep ej, hvar jag förut haft mina ögon, som icke förr upptäckt de rika behag jag hade så nära mig. Nu drog hon handen tillbaka och hufvan öfver sitt ansigte och tystnade igen. Men skymningen tilltog alltmer och med den äfven regnet och stormen. Vägen var mig icke alldeles obekant; jag hade färdats den under min resa från Stockholm till Karlstad, och det föreföll mig, som borde vi icke ha mera än en fjerdedels mil qvar till Spånga gäst-gifvaregård. Emellertid hade det blifvit så mörkt, att jag icke ens kunde skönja hufvudet på hästen, och som denne icke tycktes göra någon skilnad på väg och dike, fann jag rådligast att stiga ur, hvilket jag också gjorde.
»Är någon fara å fårde?» frågade min dam.
»Långt derifrån, förutsatt att vi inte komma diket för nära,» svarade jag.
»Tillåt mig att stiga ur!»
»I sådant hällregn? Det tillåter jag visst inte.»
1 detsamma stannade vår häst, och jag märkte, att vi befunno oss vid foten af en backe, der han förmodligen hade för vana att pusta ut, innan han fortsatte den mödosamma vandringen uppåt.
»Tyst, hvad var det för ljud?» frågade min sköna.
»Det måtte vara en smedja i närheten,» sade jag; »jag tycker mig höra en trio af två släggor som basar och en liten hammare som tenor. Den som hade en så klangfull stämma!»
»Det är åtminstone hvad man kallar metall uti den,» tilläde min dam muntert. »Men hör, der ha vi äfven instrumental-ackompanjemang.»
»Så är det verkligen,» medgaf jag; »det är ett posthorn som qvintilerar der öfverst på backen. Vi möta då det kungliga postverket, rekommenderadt för mycket, om ej just för sin musikaliska talang.»
I detsamma sågo vi en blixt högst upp framför oss, och på blixten följde ett skott, som af en pistol, och på
Källa: Project Runeberg ·