Sida 169
En bal i Kristinehamn för trettio år sedan
»Godt! Då skickar jag tvåhundra ... det blir, som jag ser, en strid, som slutligen blir mig ganska dyr.»
Jag kände mig förargad, men qväfde min harm och frågade:
»Jag förmodar, att mamsell Cecilia befinner sig väl?»
»Mamsell Cecilia» upprepade assessorn, »hvilken Cecilia? Ah, nu förstår jag,» tillade han skrattande, »hon kallade sig ju för Cecilia, den tokiga flickan!»
Ill. J.N.[=Jenny Nyström]
Några personer afbröto vårt samtal. »Kallade sig för Cecilia!» stammade jag, stirrande i väggen. Då kände jag någon vidröra min arm, vände mig åt sidan och fann mig stående framför henne med ögonen och de nackaröda bandrosorna.
Källa: Project Runeberg ·
