Read Runeberg

Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

Originalsida 258
Originalsida 258
Originalsida 258
Originalsida 259
258–259

Sida 258

Den finske baronen

»Men hvad är det mot presidenten i Amerika?» yttrade en tredje; »han spisar inte middag förrän dagen derpå.»

Några skrattade, men den finske baronen såg något förbluffad ut. Han tycktes icke ha reda på longituds-förhållandena, och det finns säkerligen fiere baroner än de finske som icke ha det, så att icke var det mycket att säga om den saken. Men ett väckte min uppmärksamhet, och det var att den finske baronen icke alltid bröt på finska, och när han bröt, lät det mer som imitation än som natur. Dessutom började det småningom förefalla mig, som om jag någon gång förut i mitt lif sett detta bleka, af solen sminkade ansigte. Dessa svarta skarpa ögon såg jag bestämdt icke för första gången. Tankfull och fördjupande mig i mina minnen, vankade jag af och an. Derunder kom jag händelsevis att ånyo få sigte på finske baronens långa betjent, hvilken stod ensam ett godt stycke från de promenerande, flyttande sina blickar från den ena till den andra, mera liknande en akt-gifvande spion än en vanlig galonerad dagdrifvare.

»Från hvilken stad i Finland är baron Cedercreutz, herrns husbonde?» frågade jag betjenten.

»Från Wasa,» svarade denne.

»Jaså, från Wasa, bekant för sin råg?»

»Ja, Wasa är bekant för sin råg,» medgaf betjenten.

»Skada blott att det skall vara så besvärligt att forsla den öfver till Sverige,» anmärkte jag. »Men hur många mil kan det då vara mellan Stockholm och Wasa?» tilläde jag liksom i förbigående.

»Min själ jag det riktigt minns,» genmälde betjenten efter en stunds uppehåll.

»Det bör vara ungefär lika långt som mellan Stockholm och Petersburg,» yttrade jag.

»Ja, ungefär lika långt,» bestyrkte betjenten.

»Det kan inte gerna vara mera än en mil mellan Petersburg och Wasa,» antog jag.

»En mil, ja så der ungefär,» antog äfven baronens betjent, bitande glupskt på denna geografiska krok.

»Ar herrn också född i Wasa?» fortfor jag.

»Ja.»

»Och ändå knappast någon brytning på finska,» anmärkte jag, som funnit att han icke det ringaste bröt.

»Det kommer deraf, att jag som barn lemnade Wasa och har sedan dess vistats i Sverige,» skyndade han att

Källa: Project Runeberg ·