Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr

baronen, den senare med hatten i hand, liksom för att taga afsked.

»Precis klockan sex håller jag med min vagn utanför hennes nåds port,» hörde jag baronen yttra till sin dam.

»Mycken tack, min bäste baron!» svarade hon med det mest förbindliga småleende; »det skall bli särdeles angenämt att få göra en liten utfart denna vackra eftermiddag.»

»Jag står till edra order, jag tillhör er med lif och själ,» bedyrade baronen och aflägsnade sig derefter med raska steg. En gång vände han sig om, blottade ånyo sitt hufvud och skickade, som jag tyckte, en slängkyss. Denna artighet var just icke comtpe il faut, tänkte jag; men generalskan tycktes icke tänka detsamma, att döma af den ömma blick hvarmed hon besvarade denna klumpiga artighet.

Men just i denna stund rann upp för mig ett ljus, och jag förde handen ovilkorligen upp till mina ögon, hvilket man vanligtvis gör när någonting tändes i ens inre, liksom framstode detta klarare ju mer vår yttre syn fördunklas.

»Hennes nåd åker då ut klockan sex?» hörde jag i detsamma en fruntimmersröst säga.

Jag såg upp och fann en jungfru, förmodligen generalskans kammarjungfru, stående framför sin herskarinna.

»Men,» tilläde kammarjungfrun, »klockan sex har ju hennes nåd sitt sittbad.»

»Det får vara för i dag,» förkunnade generalskan och afskedade sin tjenarinna.

Jag närmade mig i stället, utan att afskräckas af de mulna blickar jag mötte.

»Hennes nåd värdigas ursäkta,» började jag; »men om ni, min nådigaste fru generalska, ville följa mitt råd, så tager ni hellre ert sittbad än åker ut med den finske baronen.»

Jag kan omöjligen afteckna den harmfulla blick, som slungades emot mig.

»När jag behöfver ett råd, min herre,» svarade hon ändtligen, »så skall jag veta söka det. Men jag tviflar hög-ligen på, att det blir till er jag vänder mig. Ursäkta, men jag har brådtom.»

Derpå vände den onådiga mig ryggen och försvann. Jag qvarstod en stund, öfverläggande med mig sjelf. Slutligen satte äfven jag mig ; rörelse för att uppsöka min vän handlanden, den jag också snart fann.

»Hvar är stadsfiskalen?» frågade jag.