Sida 34
Emilie Högqvist
derför ett förslag att göra. Vi slå ihop våra teatrar; »du får en riksdaler för hvarje afton jag begagnar din skog; det gör tretti riksdaler i månaden. Du får spela med, ty jag har hört, att du har talang. Du får en recett till jul och en till midsommar; det gör minst hundra riksdaler på året; och du får klädpenningar så ofta du icke begagnar teaterns kostymer, men byxor måste du alltid hålla dig sjelf.»
Jag hemtade andan. Jag fann förslaget förträffligt, och det smickrade mig att höra min talang erkännas och det af en fiende till på köpet. Ryktet om min debut såsom Pylax hade således äfven nått hans öron. Jag begärde betänketid till morgondagen för att meddela bolaget hans förslag. Wester-gren biföll min begäran med en nådig blick och aflägsnade sig.
På den bolagsstämma som samma dag hölls i skolan antogs enhälligt Westergrens förslag, såsom vida fördelaktigare än om vi sjelfva spelade, och följande dagen transporterade jag, Westergren och Lundmark, hvilken redan engagerats som dekorationsmålare vid den nya teatern, vår skogsdekoration till den der bagarstugan vid Regeringsgatan.
»Men hvar har du din stad och ditt rum?» frågade jag Westergren, sedan jag i bagarstugan förgäfves letat efter hans dekorationer.
»Jag har dem inlästa för råttornas skull,» svarade Westergren.
»Nå, men då kan det äfven vara riskabelt för min skog,» anmärkte jag.
»Har ingen fara,» svarade Westergren; »det är bara skogsråttor som äta trän, och för resten sky de den gröna färgen . . . Låt oss nu gå!»
Vi gingo. Men när jag såg Westergren stänga till dörren och stoppa nyckeln i sin ficka, greps jag af en sorglig aning.
»Vi borde väl ha något skriftligt,» yttrade jag betänksamt.
»Javisst,» svarade Westergren; »den som bara kunde skrifva! Du kan inte tro, hur illa man lär sig skrifva i Jakobs skola. Men var lugn, det är inte så noga konstnärer emellan.»
Jag var icke lugn och blef det aldrig, ty snart gick min sorgliga aning i fullbordan. Westergren öppnade sin teater; han spelade nästan dagligen och begagnade hvarje afton vår skog, antingen det skulle föreställa stad eller rum, ty allt hvad han ordat om sina dekorationer var den nedrigaste osanning. Westergrens teater blef mycket besökt, men icke ett runstycke
Källa: Project Runeberg ·