Sida 45
Excellensen Cederhjelm
det föreföll mig lika obehagligt, det kändes som jag skulle qväfvas, och jag lyfte derför visligen upp hufvudet igen.
Ill. V. A.[=Viktor Andrén]
»Nej, det här vattnet duger inte!» mumlade jag, resande mig upp; »det är för grumligt, det är för tjockt, och så växer det nate uti det, och så ska det vara ålar på botten, som jag hört, och jag vet ingenting så styggt som ål. Jag vore väl bra dum om jag hoppade uti här, när jag bara har ett stenkast till strömmen.»
Jag lemnade bakgården, men kände mig i detsamma gripen af den mest svidande hunger. Jag hade lemnat hemmet utan att förtära något, och tiden var redan öfver middagen.
Källa: Project Runeberg ·