Sida 46
Excellensen Cederhjelm
»Ingen kan fordra,» tänkte jag, »att jag skall hoppa i sjön så hungrig som jag nu är. Får jag mig bara en ordentlig smörgås först, så går nog det andra som en dans. Helt annat om jag vore törstig, men si det är jag inte.»
Jag skyndade hemåt, glömmande allt annat. Hemkommen, mottogs jag af min mor, som med ett utrop af glädje blandad med bekymmer slöt mig i sina armar.
»Hvar har du varit, stackars barn? Hvad har du haft för dig hela denna långa förmiddag?»
»Jag har dränkt mig,» svarade jag temligen gudsnådligt.
»Dränkt dig!» upprepade min mor, stirrande bestört på mig; »min Gud, du är ju alldeles våt i hufvudet! Men dina kläder äro torra.»
»Jag har aktat dem!» försäkrade jag, räknande mig detta till förtjenst, och kastade mig derefter öfver en brödkorg som stod på bordet.
Under det jag spisade, fick jag veta, att en polisbetjent varit hemma vid middagstiden och omtalat för mina föräldrar uppträdet föregående aftonen, äfvensom att jag då blifvit kallad till polisen. Vidare hade jag blifvit ålagd att vid hemtningsäfventjT inställa mig den följande dagen. Mina föräldrar hade sökt mig öfverallt, och min far var ännu ute på språng. Man hade äfven fått veta, att jag icke varit i skolan, der det hållits en större räfst. Magister Guldbrand hade haft mycket att göra den dagen; alla som varit med i bataljen hade fått sina fiskar varma, och ändå fanns det qvar en större portion som enkom stod och väntade på mig. Allt det der var icke roligt att höra, och min mor gick af och an på golfvet under den djupaste förtviflan. Ändtligen stannade hon framför mig med klarnande ansigte.
»Tag på dig dina helgdagskläder, Viktor!» sade hon till mig; »vi ska genast gå till tant Stjernberg; endast hon kan hjelpa oss.»
Tant Stjernberg, landsmaninna och barndomsvän till min mor, var hushållerska hos excellensen Cederhjelm, hvilken varit guvernör för dåvarande kronprinsen Oscar. Jag hyste den största beundran för tant Stjernberg, ty så ofta det var kalas hos excellensen, fick jag gå till henne för att få något med af kalaset. Jag kommer icke ihåg, om hennes ansigte var vackert eller fult, ty det var endast hennes högra hand jag fast mig vid, denna hand som sällan visat sig utan tårtor eller bakelser. Dock vill jag
Källa: Project Runeberg ·