Sida 84
Mitt första steg ut i verlden
plaggen, som parvis gingo öfver dussinet. Der presenterade sig fruns kängor, försvarligt långa och breda, de sex döttrarnas icke en hälf tum kortare samt ett par de förfärligaste becksömspjeksor, utan tvifvel patronens, men alla med afskräckande märken efter gårdagens nederbörd och leriga gator samt alla med nedkippade bakkappor och snedgångna klackar, tydligen ett påbrå inom familjen. Jag fasade för det herkulesarbete som förestod mig. Men bäst jag stod vid fönstret och funderade, utan att komma mig det ringaste för, öppnades dörren, och jag såg min patron inträda i morgonrock och tofflor.
»Hvad vill det här säga!» ropade han, betraktande skohögen; »hvad för slag, din stryker 1 Inte borstadt än! Jag märker du behöfver en uppryckning på morgonqvisten.»
Derpå fattade han mig i mitt yfviga hår och lufvade mig länge och väl, under det han yttrade: »Sa’ jag dig inte i går afse, att du skulle vara uppe innan f-n fått skorna på sig!»
»Åh,» svarade jag, upprörd af en så orättvis behandling och med en blick på min patrons fötter, »åh, han kan ju hålla sig i tofflorna så länge.»
»Hvem ska hålla sig i tofflorna?» frågade patronen.
»Han som ännu inte fått på sig skorna,» svarade jag.
»Jaså, du svarar!» brummade patronen och gaf mig ett slag för näsan så att den sprang i blod; »men om du inte inom fem minuter har allt det här färdigt,» tilläde han, »så ska jag låta min käpp dansa utefter ryggbastet ditt.»
Efter dessa ord vände han sig för att gå. Men då kokade Clara-blodet öfver hos mig, och ursinnig fångade jag upp ur skohögen patrons ena stöfvel, den jag genast slungade efter honom och det midt i ryggen, i det jag ropade: »Smörj era stöflar sjelf! Det finns godt om Brandelii smör der nere i boden.»
»Spetsbof, hvad tar du dig till!» röt patronen, vändande sig om mot mig. Hans ansigte var i denna stund ännu rysligare att skåda. De spasmodiska ryckningarna i hans ansigte blefvo allt flere och starkare. Jag tyckte, att hans ögon, näsa, läppar och haka rörde sig om hvarandra, liksom myrorna i en stack.
I sådant tillstånd nalkades han mig ånyo och med upplyft arm. Jag insåg snart, att jag måste sluta såsom jag börjat, och, tack vare icke mindre mina studier af Julius Caesars fälttåg än min egen erfarenhet i slagsmål eller krigar-
Källa: Project Runeberg ·