Sida 85
Mitt första steg ut i verlden
yrket, såsom det i stort kallas, uppfattade jag rätt väl det strategiska uti att på afstånd göra en fiende så stort afbräck som möjligt. Jag grep derför genast tag uti patronens andra becksömsstöfvel och slängde den midt i ansigtet på honom. Efter denna följde hans hustrus begge kängor, likaledes med försvarliga bottnar. Vidare fick han sina sex döttrars, nästan lika massiva, alla riktade af öfvad och säker hand — med ett ord, han fick allt som borde vara honom kärast här i verlden. Det var på en gång ömkligt och löjligt att se huru patronen, ännu stående på samma plats, men svärjande så att hustaket kunde lyftas, huru han, säger jag, förgäfves sökte med armarne parera alla dessa läderprojektiler. Men när han slutligen träffades af tvänne buteljer utan halsar, den ena innehållande vanlig skosmörja, den andra skältran, begge med en gammal skoborste i sällskap, följaktligen allt som behöfdes för en väl vårdad chaussure — då uppgaf han ett vrålande läte och flydde hals öfver hufvud
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
Källa: Project Runeberg ·