Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 144
Originalsida 144
Originalsida 144
Originalsida 145
144–145

Sida 144

En gurmands sorgliga ändalykt

grof, liksom han ansåg kalf- och lamkött för omoget, och åt derför aldrig deraf, så framt det icke serverades med stufvade kräftstjertar. Det grämde honom mycket, när hustrun bjöd honom på höns utan champignoner. I början kunde han icke med gåslefverpastejen och petade bort tryffeln, hvars förträfflighet han ännu icke lärt fatta; men slutligen blef han så hemmastadd äfven med denna läckerhet, att han trätte på hustrun, ifall man alltför mycket hushållat på tryffeln. Förgäfves sökte hustrun lura honom på sköldpaddsoppa. Han kunde redan af blotta lukten bedöma om den var äkta eller oäkta, hvilket senare han oftast fann vara fallet och hvaröfver han också lika ofta beskärmade sig. Mycket nogräknad äfven i deserter, ansåg han vanlig krokankonfekt för den sämsta, men satte deremot så mycket större värde på ananas-smultron, helst om de serverades vintertiden.

Sak samma med vinerna. Han ansåg sauterne endast till för att dricka på fisk och begrep aldrig hur man kunde nyttja annat än champagne på köttet. De röda vinerna kunde han deremot icke tåla: han ansåg dem befordra njursten och endast föranleda till Carlsbader, för hvilket han, liksom för vatten i allmänhet, hyste den största afsky. Korteligen, han hade blifvit en gurmand af första ordningen. Såsom diplomat skulle han bestämdt ha gjort lycka.

Emellertid medförde denna förfinade smak den för honom menliga följden, att han förlorade lusten för arbete och kunde tillbringa hela dagar i sin säng med det välsignade skrinet framför sig. I likhet med andra gurmander, tänkte han endast på hur han lättast skulle kunna smälta hvad han förtärde, hvilket han ansåg bäst kunna ske genom sömn, och som han hört och jemväl sjelf erfarit, att hufvudsalad befordrade sömn och nattro, så åt han kopiöst äfven deraf.

Så stodo sakerna, då, vare sig genom bättre tillsyn på det der värdshuset eller af andra orsaker, hustruns skrin började bli allt tarfligare och tommare. Snart hade hon ingenting annat än ostkanter och torra bitar salt kött att bjuda sin man på, varor dem han alltid funnit hårdsmälta och skadliga för helsan. Han öfverhopade henne med förebråelser, beskylde henne för otrohet, trodde att hon, eller

Källa: Project Runeberg ·